Jaha, då har man gått över sin beräkning. Fast än är hon ju inte överburen. De blir hon i vecka 42 och så länge får man inte gå här i Stockholm. Vilket är bra. Kan ju leda till komplikationer med överburna bebisar. Jag fortsätter att drömma om henne, vår Juni. I natt har jag nog fött barn minst åtta gånger. Men ingen av dom var i verkligheten, tyvärr.
Jag har inget annat nytt att komma med. Ryggen värker fortfarande. De enda som hjälper är att Adam gör handlovsmassage och möjligtvis bäckenpress. Är tacksam att vi gick den där profylaxen så man fick möjlighet att lära sig olika metoder. De kommer vi nog ha ännu mer nytta av under värkvilan. Så stackars Adam får massera mig titt som tätt, men han gör nog hellre de än att höra mig gnälla och pipa.
Idag är de redan 8 dagar sedan vi var inne på förlossningen på kontroll. Då de märkte att jag var öppen 3 cm och kunde känna lillans huvud genom den "vaginala vägen". Varje barnmorska där gav mig hopp och jag var helt lurad i att något skulle köra igång snart, jag trodde något skulle hända under närmsta dygnen. De lät ju så på dom. Eller jobbar de för att ge hopp till gravida i sin väntan? Jag känner mig i alla fall lurad. De enda som hänt sedan dess är ju att jag fått den där hemska mensvärk liknande smärtan, som dessutom bara blir värre. Men något värkarbete har inte syns till. Nu har vi endast gått en dag över tiden. Jag hoppas vi slipper gå sex dagar, för de är då min tid är på MVC och då vi ska boka ultraljud och igångsättning. Så vore härligt om hon kom innan allt sånt. Men jag kan väl fortfarande inte påverka hennes ankomst. Då hade hon i så fall vart här för länge sen.
6 kommentarer:
Håll hoppet uppe, jag har läst din blogg ett par veckor nu. Inspirerande och bästa bloggen någonsin tror jag. :) Lycka till!
/Cissi från LU i Skövde. :)
Åhh!! Cissi :) vad glad jag blev att du läser min blogg! :) hoppas allt är fint med dig! Hälsa alla så jätte mycket från mig, framförallt till min gamla Jenny :) saknar er! Får försöka komma förbi någon dag i vår med mitt lilla resultat, när jag ändå åker ner så kan jag ju gå förbi Skövdes högskola :) Ska försöka hålla hoppet uppe så mycket jag kan! Även fast de är svårt vissa stunder :) Kramar :) :)
Hon kommer Frida! När det är dax!
Har ju "gått över" 10dagar med Eric och 12dagar med Wille, så det verkar ju som om det är normala för min kropp, man säger ju 2v +/-.
Ja tycker man "luras" när man får ett BF-datum, för det är ju ändå bara ett datum, ett datum som ja känner i efterhand som man skulle hålla just för sig själv.
Ja har bara känt mig stressad av detta datum och 1:a gången med Eric ringde ju både Johans mamma och min mamma VARJE dag, känner du ngt? Händer det ngt?....Man blir ju bara irriterad.
Känner verkligen med dig Frida och ja kan verkligen säga att JA vet hur det är, man är verkligen i en negativ bubbla av frustration och stor förväntan att ngt ska hända, men blir besviken hela tiden och "letar tecken".
Fick ju t.o.m. tid för igångsättning på JULAFTON!
Tråkigt när de säger på förlossningen att det "snart" är dax då du var inne, för så behöver det ju verkligen inte vara, ja gick ju 14dagar ytterligare även fast ja på mitt besök oxå hade öppnat mig 3cm.
Båda gånger när ja "gett upp" och insett att ja kommer bli igångsatt så har det satt igång!
När ja gett upp var ja avkopplad, så ja tror på avslappning, inre stress påverkar nog kroppen negativt.
STOR Kram!
Tack Millan :) ja, de enda jag gör nu för tiden är vilar och sover så avslappnad är precis vad jag är. Sen letar man nog tecken automatiskt ;)
Jag hoppas bara på att slippa bli igångsatt, vet inte varför jag inte vill de, men hade känts skönt om allt sköter sig själv. Tror läkaren och barnmorskan på förlossningen trodde de va dags mest för att hennes huvud är väldigt långt ner. Jag känner ju de nu att jag inte kan sitta ordentligt. Så va nog mer att de kunde känna huvudet än att jag va öppen, men att ja va öppen gav ju ändå mig förhoppningar ändå.
Förr eller senare kommer hon ju, hon kan ju inte bo där inne för evigt ;) även om de känns så.
De bästa är att jag kommer ut från den negativa bubblan fram till kvällen/natten då förvärkarna drar igång som mest och sen vaknar jag i den igen. Så jag är inte i bubblan hela dygnet ;) Kram till dig och grabbarna! :)
Ja följer med spänning vad som händer! Väntar ju oxå! Kram
Väntar med spänning på o få se den lilla Juni, ska hälsa, speciellt till Jenny. Nu ska vi visst ha en "f-3-träff" snart o granska varandra lite mer utanför skolan (vi tappra 15 som är kvar då) :)
Skicka en kommentar