Hinnsvepning x2

Då är jag åter igen hemma. Blev inte så lång tid på förlossningen. Knappt tre timmar. Alldeles lagom. Jag är idag världen lyckligaste blivande mamma. Ni anar inte. Den senaste veckan har jag ju bara känt mig omotiverad och less. Nu har de verkligen vänt. Tack vare världens bästa besök på Karolinska.

De börja med ett tillväxtultraljud. Allt såg bra ut. Lillan där inne var inte alls liten. Hon var mer stor tyckte jag. Hennes vikt uppskattades ligga mellan 3600-3900 gram. Så större behöver hon inte bli enligt mig ;) Fostervattenmängden var i lagom mängd, vilket betyder att moderkakan fortfarande fungerar. Vi fick än en gång bekräftat att de är en liten Juni i magen då man tydligt såg blygdläpparna och ingen snopp ;) Så då kan vi packa ner rosa kläder i BB-väskan utan att behöva "oroa oss" för att klä vår pojke i rosa flickkläder de första han bär i livet. Inte för att de skulle vara hela världen, men ändå.

Sedan fick vi gå till special MVC och göra CTG, då börja mina förvärkar dra igång en del. Lillans hjärta slog bra. Däremot hade jag fortfarande högt blodtryck. Efter de så fick vi sitta i väntrummet en bra stund och mina förvärkar blev allt värre, flåsade som en åsna och lutade mig mot Adams axel. Men de var oregelbundna och inte alls så kraftiga som jag vart med om innan. Så inget jag direkt jaga upp mig för, va bara och andas och vänta in läkaren.

Väl inne hos läkaren så fick hon undersöka mig. De konstatera att jag nu är öppen 4 centimeter, så det går framåt där inne. Vilket är underbart! Sedan ville hon göra en hinnsvepning på mig för att "reta upp" de där inne, de kan leda till att värkarna sätter igång. Vilket jag givetvis hoppas på. Jag fick inte bara en hinnsvepning utan jag fick två hinnsvepningar, läkaren hade med sig en läkarstudent som också fick va där inne och pilla. Jag brukar inte gilla att de ska göra allting två gånger men i detta fall kändes de som att de kunde göra dubbel effekt ;) Redan efteråt fick jag kraftiga huggningar i ryggen och sammandragningar. Och jag hade ju redan förvärkar innan "behandlingen". Men de va enligt läkaren bara bra, då har de gett effekt.

Men eftersom blodtrycket var högt så ska både jag och Adam vara uppmärksamma på om jag börjar samla på mig vätska, om jag jag får huvudvärk, flimmer för ögonen eller börjar känna mig annorlunda. För då kan det vara tecken på att havandeskapsförgiftningen har hälsat på. Än var de inga tecken på att jag hade de. Men man vill fortfarande vara uppmärksam. Jag är så nöjd med Karolinska Huddinge. Varje gång vi har vart där så har de gjort rejäla undersökningar, tagit minsta symtom på allvar och förmedlar besluten så man förstår. Hoppas att de kommer fortsätta så när vi väl är där när de händer på riktigt. 

Nu kommer jag till de bästa. Läkaren kommer sedan tillbaka efter att ha pratat en stund med förlossningen. De kommer inte tillbaka med vad som helst, utan de kommer tillbaka med ett igångsättningsbrev! HALLELUJA! Jag som tidigare inte velat bli igångsatt känner nu att jag bara vill ha ett slut på detta. Och eftersom jag är så mogen, både kroppen och barnet är så redo så behöver vi inte dra igång med en medicinsk igångsättning. Underbart. Vi kan hoppa över de två första stegen då min kropp tjuvstartat så bra. Så vår igångsättning börjar på steg tre. Steg tre är att sticka hål på hinnorna så vattnet går. Läkaren tror att de borde räcka, sedan borde min kropp sköta allting naturligt. Så de är guldläge för igångsättning. Hoppas på en snabb förslossning när jag redan tjuvstartat så bra också. Men datumet kommer jag och Adam behålla för oss själva. Jag kan däremot tillägga att de är omöjligt att det blir ett februaribarn. Så idag är jag hur glad som helst. Hur redo som helst. Och har hur ont som helst. Nu blöder jag lite också, men de kunde man göra efter den där obehagliga hinnsvepningen. Förvärkarna kommer och går. Så vem vet, kanske inte ens behöver sticka hål på några hinnor.

Helst vill jag ju att något ska dra igång NU. Men ändå bryr jag mig inte längre. Jag behöver inte längre sitta och räkna dagar och deppa. Nu är det så nära. Nu ska jag läsa igenom mitt förlossningsbrev en sista gång. Ladda med kolhydrater in i de sista. Och så ska jag vila så jag har mycket energi och kraft. Idag har vart en bra dag. Jag är världens lyckligaste blivande mamma ♥
_____________________________________________________
När vi var på förlossningen förra veckan så såg Adam att en av barnmorskorna som jobbade där var dvärg. Inget fel med att vara dvärg, de är ju bara en lite mindre människa, precis lika mycket värd som alla andra. Men jag har inte kunnat låta bli och skratta när jag tänker tanken att jag skulle bli förlöst av en dvärg. Ska hon stå på en pall då? Eller är hon i en perfekt höjd för att kika in hur allt går till? Både jag och Adam skrattar och skämtar om de. De är nästan så att det skulle vara roligt om de blev hon som blev vår barnmorska. Då kommer vi garanterat få oss några skratt under den plågsamma tiden. De är ju fult att skratta på andra människors bekostnad. Men jag tror faktiskt hon skulle bjuda oss på några skratt just i den stunden.