Ligger i sängen och drar mig. Tänker att jag får passa på. Man vet aldrig va de blir för typ av barn man får. Ett skrikigt? Kolik? Lugnt? Morgontrött? Morgonpigg? Behov av ständig närhet? Eftersom de är gener från både mig och Adam så borde de bli en morgonpigg tös då vi båda är pigga på morgonen.
Kom alldeles nyss på att Adams hej då-pussar saknas mig. Jag brukar aldrig va utan, inte så länge vi har bott ihop. De är noga att han alltid kommer in till sängen och pussar mig adjö, även om de är 35 sekunder kvar till bussen går. Men den senaste tiden så har Adam inte velat väcka mig. Han har smugit ut från sovrummet och tyckt att jag ska sova så mycket så möjligt nu innan den stora dagen. Vilket är omtänksamt och sött. Men idag när jag ligger här i sängen och drar mig, så känner jag verkligen att de där hej-då pussarna fattas mig. Jag vill ha dom tillbaka. Känns lite tomt utan. Men nu är vi snart föräldralediga båda två, då behövs dom inte. Och efter de kommer både jag och lillan kräva hej då-pussar av pappa Adam.
Ni som undrar hur de gått med värkarbetet efter hinnsvepningen så kan jag meddela att de dog. Förvärkarna var som sagt hemska igår kväll och höll i sig lite in på natten och nu är jag utan igen. Men ryggen värker än. Men nu är jag inställd på att vi kommer få ta hål på hinnorna. Känner mig redo men ändå nervös. De sägs att en igångsatt förlossning gör mer ont och är mer krävande på grund av att värkarna blir starkare och mer intensiva. Kan ju alltid hoppas att de värkarna gör mer nytta också. Men min plan är ju från början att endast använda lustgas. Nu får vi se om inte jag ändrar mig mitt i öppningsskedet. Men de tar jag då. Jag vill inte ställa in mig för mycket på hur de ska vara. Jag har ju ändå en tjuvstart på 4 cm, inte dåligt. Nästan bara halva jobbet kvar till krystarbetet. De är konstigt att jag inte är rädd när de är så nära. Jag har ju vart rädd under hela graviditeten känns de som. Men jag och Adam pratade om vad vi tänker om upplevelsen igår och han är så trygg och lugn att de smittar av sig. Skönt. Jag tror jag kommer få ett bra stöd i honom. Inte tror, jag vet. Så pålästa som vi båda är nu om allt och all övning och förberedelser. Nu är vi redo.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar