Gravida Fröken Larsson ♥

Adjö bloggen

2012-01-27T06:15:00.000+01:00

Nu när lillan har anlänt så har jag ju också planerat att befinna mig på min nya blogg, mammatilljuni. Så därför blir detta inlägg ett litet avsked till min blogg. Hej då bloggen! Jag kommer givetvis att ha den kvar då hela min graviditet finns dokumenterad här. Tiden då jag flyttade upp till storstaden och blev sambo med Adam finns också här som ett minne. Men om ni vill fortsätta följa mig och min tid som nybliven mamma är ni välkomna in på min nya blogg! Där kommer jag dela med mig av vår vardag, förlossningsberättelse, bröllopsplaner och Junis utveckling. Hoppas ni har tyckt om denna blogg och kommer tycka lika bra om den nya.

Klicka på bilden för att komma till mitt nya kryp in!

Varmt välkomna !

Välkommen till världen Juni

2012-01-27T06:14:00.002+01:00

För världen är du någon - men för oss är du hela världen.

Fredagen den 27 januari kl 02.26(sex dagar efter BF), kom vår dotter till världen Juni Alva Andersson , 4085gram och 54cm lång. En stor klump med andra ord. Alldeles perfekt på alla sätt och vis. Förlossningen var en upplevelse för sig, som knappt kan beskrivas. Innehöll komplikationer men den slutade otroligt lyckligt.

Vad gjorde vi innan denna lilla varelse kom till oss? Redan efter några minuter med henne i vårt liv så känns livet så oerhört betydelsefullt. Juni är meningen med livet. Hon är vår lycka och vår stolthet. Vår dotter. Hon är en av oss, en pusselbit av mig och Adam. Hon har pappas ögon och haka och mammas öron och näsa.

De sägs att man inte vet vad kärlek är förrän man har fått egna barn. Jag förstår det nu. Kärleken till vår Juni går inte att beskriva med ord. Vi har äntligen blivit en familj. Kram till alla er som följt vår längtan och väntan på vårt lilla barn.

Tänk att hon är vår, och att vi är hennes. Här är skönheten bara några minuter gammal.

Bygga bo

2012-01-25T11:50:00.004+01:00

Nu är vårt bo bygge färdigt och jag måste dra till med att jag är jätte nöjd. Känns nästan som vi har laddat inför ett krig och att vi ska använda vårt hem som ett skyddsrum. Nu tror ju jag att de inte är samma sak att få barn. Hoppas jag. Men vi har verkligen lagt ner tid och tänkt på allt. De har ju tagit sin lilla tid. Men vi har städat, bäddat rent i sängar, rensat. Bakat och fyllt frysen full med allt nödvändigt. Vi har till och med en del matlådor redo i frysen så vi slipper laga mat de första dagarna om vi inte orkar. Vi har fyllt upp skafferier och förråd, har toalettpapper för hela året känns det som. Vi har ca 570 st blöjor. Så de borde räcka ett litet tag. Har hört att de går åt. Jag har även tvättat upp all smutstvätt idag. Himla tur man har egen tvättmaskin och torktumlare. Borde vara ännu mer lyx sen i en småbarnsfamilj. Tycker synd om dom som får slita ut sig i tvättstugan med tvättider. Min tvättmaskin är min kärlek, efter Adam förstås. Jag har även plockat lite i lillans blivande rum. Hon hade ju ungefär 16 nallar i spjälsängen, så de fick hitta ett en ny plats. Lillan måste ju få plats i sin egna säng.
Så vi har byggt bo ett bra tag och vi fortsätter med de in i de sista. Känns skönt att planera och ha allting redo. Hade inte vart lycklig om jag kom hem till ett smutsigt hem, tom frys och en full tvättkorg, med en nykläckt unge. Nä, jag gillar att ligga steget före, helst fyra steg före. Men sån är jag och de funkar bäst för mig.
Idag fick jag mitt första sms från försäkringskassan om utbetalningen av föräldrapenningen som hamnar på kontot imorgon. Jag kan erkänna att jag skratta högt. Beloppet är ju så ynkligt att de är skrattretande. Då är jag ändå glad att jag inte fick de minsta beloppet. Har inte försäkringskassan begripit att de kostar pengar att ha barn?

Jag ska även komma med ett erkännande. Jag återskapade mitt Facebook-konto häromdagen, i 3 minuter. När jag kom in så var allt precis som den 3 oktober, då jag radera kontot. Jag han läsa minst 7 statusar jag inte brydde mig om. Och så var allt förändrat när man kom in på någons sida va de foton åt alla håll och kanter och denna "tidslinje" begrep jag mig inte alls på. Jag klicka på radera. Jag klarar mig bra utan Facebook. Så ni får klara er utan mig där.

Onsdag morgon

2012-01-25T09:12:00.001+01:00

Ligger i sängen och drar mig. Tänker att jag får passa på. Man vet aldrig va de blir för typ av barn man får. Ett skrikigt? Kolik? Lugnt? Morgontrött? Morgonpigg? Behov av ständig närhet? Eftersom de är gener från både mig och Adam så borde de bli en morgonpigg tös då vi båda är pigga på morgonen.
Kom alldeles nyss på att Adams hej då-pussar saknas mig. Jag brukar aldrig va utan, inte så länge vi har bott ihop. De är noga att han alltid kommer in till sängen och pussar mig adjö, även om de är 35 sekunder kvar till bussen går. Men den senaste tiden så har Adam inte velat väcka mig. Han har smugit ut från sovrummet och tyckt att jag ska sova så mycket så möjligt nu innan den stora dagen. Vilket är omtänksamt och sött. Men idag när jag ligger här i sängen och drar mig, så känner jag verkligen att de där hej-då pussarna fattas mig. Jag vill ha dom tillbaka. Känns lite tomt utan. Men nu är vi snart föräldralediga båda två, då behövs dom inte. Och efter de kommer både jag och lillan kräva hej då-pussar av pappa Adam.

Ni som undrar hur de gått med värkarbetet efter hinnsvepningen så kan jag meddela att de dog. Förvärkarna var som sagt hemska igår kväll och höll i sig lite in på natten och nu är jag utan igen. Men ryggen värker än. Men nu är jag inställd på att vi kommer få ta hål på hinnorna. Känner mig redo men ändå nervös. De sägs att en igångsatt förlossning gör mer ont och är mer krävande på grund av att värkarna blir starkare och mer intensiva. Kan ju alltid hoppas att de värkarna gör mer nytta också. Men min plan är ju från början att endast använda lustgas. Nu får vi se om inte jag ändrar mig mitt i öppningsskedet. Men de tar jag då. Jag vill inte ställa in mig för mycket på hur de ska vara. Jag har ju ändå en tjuvstart på 4 cm, inte dåligt. Nästan bara halva jobbet kvar till krystarbetet. De är konstigt att jag inte är rädd när de är så nära. Jag har ju vart rädd under hela graviditeten känns de som. Men jag och Adam pratade om vad vi tänker om upplevelsen igår och han är så trygg och lugn att de smittar av sig. Skönt. Jag tror jag kommer få ett bra stöd i honom. Inte tror, jag vet. Så pålästa som vi båda är nu om allt och all övning och förberedelser. Nu är vi redo.

Väntan vs Stress

2012-01-24T20:11:00.004+01:00

Jag skuttar av glädje här hemma. Går och plockar med allt. När vi hade nedräkning till BF så förstod man att man var nära, nu är vi så nära att Juni snart bor hos oss. Jag vill ha allt på sin plats och jag har redan planerat att morgondagen ska bestå av dammsugning och mera plock. Även en hel del vila. Får ju inte förbränna för mycket energi, bättre att samla krafter än att göra sig av med dom, så de får inte bli någon överdriven städning. Bara lite så där lätt. Så att de åtminstone är skönt att komma hem till ett fint hem efter vistelsen på BB. Man vill ju att lillan ska känna sig hemma när hon för första gången får komma in till sitt hem, utanför magen. Innan så satt jag bara på häcken, väntade och vilade. Nu börjar jag nästan känna mig stressad! Måste hinna med allt innan hon kommer! Så ikväll har jag bäddat rent i hennes säng så de är gjort. Tog fram babygymmet ur förpackningen så den kan "veckla ut" sig, inte för att den kommer användas de första dagarna, men kan ändå va skönt att börja förbereda. Packa även upp min fina amningskudde ur förpackningen och babysittern har fått hoppa ur sin kartong också. Nu syns de bara mer och mer att lillan är här snart, när som helst. Hon är så välkommen.
Mina förvärkar är hemska ikväll. Ryggvärken hugger till i samband med förvärkarna. Men de är fortfarande oregelbundna. Förmodligen är de så kraftiga för att hinnsvepningen gjort lite nytta, men än har den inte gjort tillräckligt med nytta. Men jag har hoppet uppe. Att de gör ont gör inget. Efter så här många veckor så är man van. Undrar om jag kommer vara mer smärttålig under förlossningen för att jag har härdat kroppen så pass länge nu? Inte för att jag tror att de handlar om samma smärta, för ont lär de ju göra. Babben Larsson uttrycker sig att en förlossning är ungefär som att klämma ut en soffgrupp. Så de är vad jag har ställt in mig på. Nu ska jag mysa i soffan.

SF-mått

2012-01-24T15:40:00.002+01:00

Eftersom denna graviditet inom kort snart är över så har jag sparat alla SF-mått och hjärtslag i ett och samma inlägg. Jag hinner inte mäta något mer SF-mått eftersom min nästa kontroll hos MVC är automatiskt avbokad. Tänkte att de kan vara roligt att gå tillbaka och titta på, speciellt när de är dags för syskon, vilket INTE kommer ske än på länge, hoppas jag. Men här är alltså alla mått och hjärtslag samlade. För er som inte förstått vad ett SF-mått är skicka jag även med en liten beskrivning, så snäll är jag.

Hur mäter man Symfus/Fundus-måttet?
Vid varje besök, från och med andra hälften av graviditeten, mäter barnmorskan livmoderns storlek för att se hur barnet växt. Hon använder ett vanligt måttband och mäter avståndet mellan blygdbenet (symfysen) och livmoderns överkant (fundus). Sedan ritar hon in värdet på ett sk gravidogram så att man kan följa utvecklingen på en kurva.

Så här ser vår kurva ut med lilla Juni i magen

Vecka 24   24,5 cm
Vecka 30   30 cm    132 hjärtslag
Vecka 32   32 cm    155 hjärtslag
Vecka 34   33 cm    145 hjärtslag
Vecka 36   34 cm    146 hjärtslag
Vecka 38   35 cm    140 hjärtslag
Vecka 40 36,5 cm 146 hjärtslag

Hinnsvepning x2

2012-01-24T12:46:00.003+01:00

Då är jag åter igen hemma. Blev inte så lång tid på förlossningen. Knappt tre timmar. Alldeles lagom. Jag är idag världen lyckligaste blivande mamma. Ni anar inte. Den senaste veckan har jag ju bara känt mig omotiverad och less. Nu har de verkligen vänt. Tack vare världens bästa besök på Karolinska.

De börja med ett tillväxtultraljud. Allt såg bra ut. Lillan där inne var inte alls liten. Hon var mer stor tyckte jag. Hennes vikt uppskattades ligga mellan 3600-3900 gram. Så större behöver hon inte bli enligt mig ;) Fostervattenmängden var i lagom mängd, vilket betyder att moderkakan fortfarande fungerar. Vi fick än en gång bekräftat att de är en liten Juni i magen då man tydligt såg blygdläpparna och ingen snopp ;) Så då kan vi packa ner rosa kläder i BB-väskan utan att behöva "oroa oss" för att klä vår pojke i rosa flickkläder de första han bär i livet. Inte för att de skulle vara hela världen, men ändå.

Sedan fick vi gå till special MVC och göra CTG, då börja mina förvärkar dra igång en del. Lillans hjärta slog bra. Däremot hade jag fortfarande högt blodtryck. Efter de så fick vi sitta i väntrummet en bra stund och mina förvärkar blev allt värre, flåsade som en åsna och lutade mig mot Adams axel. Men de var oregelbundna och inte alls så kraftiga som jag vart med om innan. Så inget jag direkt jaga upp mig för, va bara och andas och vänta in läkaren.

Väl inne hos läkaren så fick hon undersöka mig. De konstatera att jag nu är öppen 4 centimeter, så det går framåt där inne. Vilket är underbart! Sedan ville hon göra en hinnsvepning på mig för att "reta upp" de där inne, de kan leda till att värkarna sätter igång. Vilket jag givetvis hoppas på. Jag fick inte bara en hinnsvepning utan jag fick två hinnsvepningar, läkaren hade med sig en läkarstudent som också fick va där inne och pilla. Jag brukar inte gilla att de ska göra allting två gånger men i detta fall kändes de som att de kunde göra dubbel effekt ;) Redan efteråt fick jag kraftiga huggningar i ryggen och sammandragningar. Och jag hade ju redan förvärkar innan "behandlingen". Men de va enligt läkaren bara bra, då har de gett effekt.

Men eftersom blodtrycket var högt så ska både jag och Adam vara uppmärksamma på om jag börjar samla på mig vätska, om jag jag får huvudvärk, flimmer för ögonen eller börjar känna mig annorlunda. För då kan det vara tecken på att havandeskapsförgiftningen har hälsat på. Än var de inga tecken på att jag hade de. Men man vill fortfarande vara uppmärksam. Jag är så nöjd med Karolinska Huddinge. Varje gång vi har vart där så har de gjort rejäla undersökningar, tagit minsta symtom på allvar och förmedlar besluten så man förstår. Hoppas att de kommer fortsätta så när vi väl är där när de händer på riktigt.

Nu kommer jag till de bästa. Läkaren kommer sedan tillbaka efter att ha pratat en stund med förlossningen. De kommer inte tillbaka med vad som helst, utan de kommer tillbaka med ett igångsättningsbrev! HALLELUJA! Jag som tidigare inte velat bli igångsatt känner nu att jag bara vill ha ett slut på detta. Och eftersom jag är så mogen, både kroppen och barnet är så redo så behöver vi inte dra igång med en medicinsk igångsättning. Underbart. Vi kan hoppa över de två första stegen då min kropp tjuvstartat så bra. Så vår igångsättning börjar på steg tre. Steg tre är att sticka hål på hinnorna så vattnet går. Läkaren tror att de borde räcka, sedan borde min kropp sköta allting naturligt. Så de är guldläge för igångsättning. Hoppas på en snabb förslossning när jag redan tjuvstartat så bra också. Men datumet kommer jag och Adam behålla för oss själva. Jag kan däremot tillägga att de är omöjligt att det blir ett februaribarn. Så idag är jag hur glad som helst. Hur redo som helst. Och har hur ont som helst. Nu blöder jag lite också, men de kunde man göra efter den där obehagliga hinnsvepningen. Förvärkarna kommer och går. Så vem vet, kanske inte ens behöver sticka hål på några hinnor.

Helst vill jag ju att något ska dra igång NU. Men ändå bryr jag mig inte längre. Jag behöver inte längre sitta och räkna dagar och deppa. Nu är det så nära. Nu ska jag läsa igenom mitt förlossningsbrev en sista gång. Ladda med kolhydrater in i de sista. Och så ska jag vila så jag har mycket energi och kraft. Idag har vart en bra dag. Jag är världens lyckligaste blivande mamma ♥
_____________________________________________________
När vi var på förlossningen förra veckan så såg Adam att en av barnmorskorna som jobbade där var dvärg. Inget fel med att vara dvärg, de är ju bara en lite mindre människa, precis lika mycket värd som alla andra. Men jag har inte kunnat låta bli och skratta när jag tänker tanken att jag skulle bli förlöst av en dvärg. Ska hon stå på en pall då? Eller är hon i en perfekt höjd för att kika in hur allt går till? Både jag och Adam skrattar och skämtar om de. De är nästan så att det skulle vara roligt om de blev hon som blev vår barnmorska. Då kommer vi garanterat få oss några skratt under den plågsamma tiden. De är ju fult att skratta på andra människors bekostnad. Men jag tror faktiskt hon skulle bjuda oss på några skratt just i den stunden.

Mot Karolinska

2012-01-24T07:32:00.002+01:00

Då var jag uppe med tuppen. De va länge sedan. Smidigt med smsbokning. Fick sms nu på morgonen så bara att kliva upp och ta sig en smörgås. Bära med BB-väskan till bilen och åka mot Huddinge. Jag hoppas att denna dag inte blir så evighets lång. Tidigare har ju vi fått stanna drygt fem timmar om inte mer, men de kanske är skillnad nu när man fått en tid. Kan ju alltid hoppas på de. Haft förvärkar hela kvällen igår och i natt. Skulle ju även va toppen om något startade när vi väl va på plats. Men sån tur har nog inte vi! Nu håller vi tummarna på ett välväxt barn och en moder utan havandeskapsförgiftning. Annars håller jag tummarna på igångsättning så snart så möjligt. På återseende! :)

Förlossningen för tredje gången

2012-01-23T20:19:00.003+01:00

Idag har jag känt mig ovanligt slö. Eller de har jag ju vart ett par dagar nu eftersom jag bara sovit hela tiden. Men från igår kväll har jag även känt mig febrig och lillan i magen har knappt rört sig och om hon har de, har de vart väldigt slöa rörelser. Så jag ringde in till förlossningen i eftermiddags.

Vi fick åka dit. Vi fick rum nummer 1, de rummet vi har fått de andra två gångerna också. Vi börjar känna oss hemma där nu.

Efter CTG så såg lillans kurva fin ut, men jag kände fortfarande inte av henne där inne. Men hjärtat slog ju som de skulle, vilket var huvudsaken. Vi kollade även mitt blodtryck som låg på 110/85 när vi kom, vilket jag reagerade på då jag brukar ha 65-75 i undertryck. Så jag blev beordrad av att ligga och vila i 20 minuter, sen togs trycket igen och då hade jag 150/100!! Vilket är väldigt högt och otroligt högt för att vara i vila. Så fick lämna urinprov och de fanns spår av protein. Så de börja misstänka havandeskapsförgiftning. Nu känner jag att jag verkligen älskar att vara gravid, NOT. Alla vill att jag ska vara positiv i mitt tänk hela tiden. Men känns som de är lite mycket motgångar ibland. Är ändå glad att lillan såg ut att ha de bra där inne på ultraljudet. Men de ultraljudet vi gjorde idag såg vi inte allt på. Så vi ska tillbaka till förlossningen redan imorgon.

De tyckte även att min tillväxtkurva, mitt SF-mått, var lite väl plant nu mot slutet, för kurvan växte så snabbt i början. Så detta ville dom också kolla upp imorgon. Därför ska vi göra ett tillväxtultraljud. Om det är så att lillan inte växt ordentligt kan de påverka förlossningen, man vill ju ha ett barn som orkar hjälpa till under förlossningen. Så de kan hända vi blir igångsätta tidigare i så fall, så lillan har energi och ork för att delta i vår utmaning. Vi ska även kolla upp mitt blodtryck imorgon och om proteinet i urinen har höjs, då kan jag ha havandeskapsförgiftning. Och va de innebär vet jag faktiskt inte exakt. Mer än att man brukar bli inlagd, igångsatt och ha extra koll under förlossningen. Mamma hade tydligen havandeskapsförgiftning med både mig och Emil. Fick jag reda på nu. Vet inte om de har någon betydelse i mitt fall (?). Men man brukar ju "ärva" sin moders förlossning, om de nu gäller sånt också.

Så nu är vi hemma. Fortsätter att vila. Nu gäller de att ladda inför en lång dag på förlossningen imorgon. Kolla igenom BB-väskan för sista gången så den är redo inför morgondagen, om den nu skulle komma till användning.
Trycket nedåt är hemskt idag. Jag flåsar och stånkar hela tiden. Magen är mest hård som sten hela tiden. Allvarligt talat, nu är jag en aning trött på min graviditet. Jag är trött på förvärkar. Jag vill bara få ett slut på det här, och att allt ska gå bra med både mig och lillan. Just nu så struntar jag till och med i om det skulle sluta med kejsarsnitt. Huvudsaken att lilla Juni där inne kommer ut hel och välbehållen. ♥

Nu vill vi få ut lillan ur magen ♥

BF +2

2012-01-23T08:40:00.003+01:00

"Hon kommer nog titta ut innan helgen är slut" /min barnmorska. FAIL!!

Alla bara uttrycker sig om att hon kommer komma innan vissa tillfällen. Alla har fel. Jag själv börjar fundera över om vi verkligen är lovade ett barn överhuvudtaget. Mitt hopp blir allt ynkligare för varje dag. Igår sov jag bort hela dagen. Eller inte hela dagen, vi var och veckohandlade också, för andra gången och förmodligen vår sista veckohandling vi gör "ensamma". Köpte hem ännu mer blöjor. Nu har vi verkligen laddat! Har nog runt 6 packet, ända upp till stl 3. Flera hundra blöjor. Känns skönt att ha hemma. Vi har redan ca 800 poäng hos liberoklubben, haha! Innan lillan ens är här. Resten av dagen ville jag inte vara vaken och "vänta" eller känna av mina förvärkar. Så jag valde att sova. Ett under att jag kan sova så pass mycket. Jag ska ju absolut inte säga att jag inte är redo inför förlossningen. Har laddat med så mycket sömn att de inte skulle göra något om jag missar tre nätters sömn. Fast så lång förlossning hoppas jag att jag slipper.

Min drömförlossning vore att vattnet går här hemma (helst på golvet så de slipper hamna i sängen eller soffan), ringer förlossningen, allt är lugnt, inga värkar än, efter 30-60 minuter sätter värkarna igång, vi får komma in till förlossningen, jag är redan öppen 7 cm, allt flyter på, får lustgas, 2 timmar senare är jag helt öppen och får börja krysta. Efter 30 minuters krystvärkar är hon ute. Men nu får man ju inte välja själv hur förlossningen ska gå till. Efter att vattnet har gått brukar värkarna normalt bli kraftigare och göra mycket nytta. Så hade ju vart skönt om vattnet kunde gå här hemma så man gör åtminstone halva jobbet hemma. Får se hur länge vi står ut med andning och avslappningsövningar.
De är åtminstone tryggt att veta att vi inte kan komma in och jag bara är öppen 1-2 cm och vi får åka hem igen. De kan ju liksom inte hända. För de är något jag har fasat över, som jag förmodligen inte är ensam om.

Känns inte som att de kommer komma någon Juni idag heller. Idag är de både mammas sambos födelsedag och min vän Fridas födelsedag, inte kommer Juni dela den med dom. Hon väntar nog några dagar till. Så känns det i alla fall nu. Men jag försöker njuta i min väntan. Vila, läsa och se en bra film. Men jag hade nog hellre fött barn ;)

Äkta människor

2012-01-22T22:20:00.002+01:00

Ikväll var säsongspremiären för programmet Äkta människor på SVT. Måste säga att jag tyckte att de var förvånansvärt bra. Dock tyckte jag de va lite otäckt ibland, jag tål ju inte direkt "hoppa-till-scener" nu för tiden. Jag har blivit ännu mer lättskrämd och barnslig under graviditeten. Får hoppas jag tuffar till mig lite som mamma sen.
Åter till programmet, de känns roligt att de för en gångs skull går något på tvn man kan följa :) var länge sen! Ikväll sändes avsnitt 1 och 2, vilket betyder att de kommer sändas i 8 veckor till framöver.
Jag är lycklig att vi inte lever i ett robotsamhälle, otäckt!! Även om de hade vart jäkligt bekvämt med lite hushållshjälp så föredrar jag nog att slita ut mig själv. ;)

BF +1

2012-01-22T09:58:00.002+01:00

Jaha, då har man gått över sin beräkning. Fast än är hon ju inte överburen. De blir hon i vecka 42 och så länge får man inte gå här i Stockholm. Vilket är bra. Kan ju leda till komplikationer med överburna bebisar. Jag fortsätter att drömma om henne, vår Juni. I natt har jag nog fött barn minst åtta gånger. Men ingen av dom var i verkligheten, tyvärr.
Jag har inget annat nytt att komma med. Ryggen värker fortfarande. De enda som hjälper är att Adam gör handlovsmassage och möjligtvis bäckenpress. Är tacksam att vi gick den där profylaxen så man fick möjlighet att lära sig olika metoder. De kommer vi nog ha ännu mer nytta av under värkvilan. Så stackars Adam får massera mig titt som tätt, men han gör nog hellre de än att höra mig gnälla och pipa.

Idag är de redan 8 dagar sedan vi var inne på förlossningen på kontroll. Då de märkte att jag var öppen 3 cm och kunde känna lillans huvud genom den "vaginala vägen". Varje barnmorska där gav mig hopp och jag var helt lurad i att något skulle köra igång snart, jag trodde något skulle hända under närmsta dygnen. De lät ju så på dom. Eller jobbar de för att ge hopp till gravida i sin väntan? Jag känner mig i alla fall lurad. De enda som hänt sedan dess är ju att jag fått den där hemska mensvärk liknande smärtan, som dessutom bara blir värre. Men något värkarbete har inte syns till. Nu har vi endast gått en dag över tiden. Jag hoppas vi slipper gå sex dagar, för de är då min tid är på MVC och då vi ska boka ultraljud och igångsättning. Så vore härligt om hon kom innan allt sånt. Men jag kan väl fortfarande inte påverka hennes ankomst. Då hade hon i så fall vart här för länge sen.

Graviditeten från början till slut

2012-01-22T08:30:00.007+01:00

Tänkte att de skulle vara kul att samla alla magbilder i ett enda inlägg. Det är synd att jag inte fotograferade magen tidigare i graviditeten. Den första bilden börjar från vecka 8. Men vecka 10 och 11, har jag inga foton på alls. Synd att man inte var lika noga med att dokumentera magen då. För det är väldigt kul att se vad som hände från vecka till vecka. Det roligaste är att man tyckte man var "stor" så fort magen stod ut lite. Nu i efterhand kan man skratta åt den där lilla fjuttiga kulan man hade de första veckorna. Nu kan man verkligen förstå hur stor magen kan bli mot slutet.

vecka 8, vecka 9, vecka 12

vecka 13, vecka 14, vecka 15

vecka 16, vecka 17, vecka 18

vecka 19, vecka 20, vecka 21

vecka 22, vecka 23, vecka 24

vecka 25, vecka 26, vecka 27

vecka 28, vecka 29, vecka 30

vecka 31,vecka 32, vecka 33

vecka 34, vecka 35, vecka 36

vecka 37, vecka 38, vecka 39

vecka 40, vecka 41,

Underhållning

2012-01-21T22:03:00.002+01:00

Komedi är de som har underhållit oss. Filmen gav mig några skratt. Skönt. ingen toppen film men ändå underhållande. Själva handlingen att bli kidnappad och sedan tvingad att råna en bank va ju skit kul! Annorlunda handling. Men ändå typisk amerikansk film. Men om man inte har något bättre för sig så kan man lika gärna ödsla 1,5 timma på den. Finns ju inte så mycket underhållande på tv på helgen. Filmen var ju betydligt bättre än gladiatorerna. Gladiatorerna va häftigt för typ 10-12 år sedan. När man var kär i Zeke och hade Heros autograf på väggen. Idag är de inte så häftigt längre.

7 veckor

2012-01-21T18:59:00.000+01:00

Livet är inte rättvist. Idag är det exakt 7 veckor sedan jag kände av de första förvärkarna. Alltså första gången jag fick sammandragningar som gjorde ont. Tidigare har jag haft sammandragningar som inte känts. Minns att det var inne på Willys när vi var och handlade som de första förvärkarna kom, den 3 december. Jag blev rädd då förvärkarna upprepade sig. Nu blir jag bara irriterad. Visst, de har ju visserligen gjort nytta också. Men varför ska en del få gå runt och få smakprov på värkar i flera veckor medan en del kan få en liten touch av förvärkar i några dagar, en del bara få timmar. Just nu är jag sådär less igen. Jag har ju inte ens gått över tiden. Förmodligen kommer jag göra de, om jag inte föder racer fort om något kör igång nu. Men den chansen är liten. Just nu känns de som att de är större chans att jag kommer få ligga hemma med ytterligare förvärkar i en vecka till. Jävlar.

Jag blir tillsagd att vara mer positiv. Tror ni det är lätt. Jag försöker. Jag kan ju åtminstone vara glad över att ju mer förvärkar jag får ju mer förarbete verkar både kropp och bebis göra. De är ju bra. Jag kan ju också vara glad att jag inte lagt på mig 20 kilo vätska som en del gör. En del får åderbråck, de har jag också sluppit. Många gravida får hemorrojder speciellt mot slutet, har jag också sluppit. Nästan alla gravida sover uselt mot slutet när förlossningen närmar sig. Jag kan fortfarande sova, spelar ingen roll om jag har förvärkar. Jag kan somna emellan dom, ibland vaknar jag av dom och då somnar jag om igen. Min kropp har väl vant sig. Har läst typ tusen förlossningsberättelser idag. Alla föder verkligen barn på olika sätt, ingen förlossning är den andra lik. Jag ska vara glad att jag ändå inte har de värre. Men efter 7 veckor med förvärkar, onda förvärkar, vissa har gett mig tårar, då får man gnälla. De borde vara olagligt att inte gnälla.

Kinesisk nyårsafton

2012-01-21T12:32:00.003+01:00

Idag är det nyårsafton, åtminstone i Kina. Idag inleds drakens år. Draken är, eftersom den inte existerar i verkligheten, en viktig legend i den kinesiska mytologin. Drakens år är också kejsarens år. Det är ett år som symboliserar makt, framgång och lycka för folket. Drakens år är innovationernas och företagsamhetens år, den oräddes och stoltes år. Draken är en ohämmad varelse med massor av energi och kreativitet. Den är eldig och passionerad och drar sig inte för någonting.

På Nyhetsmorgon i TV4 nämnde de även hur populärt de är att få barn under denna period, framförallt i Kina. Att föda fram ett barn under drakens år bringar lycka. I Kina har man ju en gräns på barnafödande då de börjar bli tätbefolkat i landet. Man får alltså bara föda fram ett barn per "familj". Många kineser har nu "sparat" sig till denna tid för att få föda fram ett barn i drakens tecken. Undrar hur många barn som kommer ploppa fram i Kina under detta år?
Vår dotter kommer alltså födas i drakens tecken och bringa oss lycka. Säg något som vi inte redan visste. Vi blir ju lyckliga bara genom att tänka på henne. En sak som blir ännu ett sammanträffande är att jag själv är född i drakens tecken. Så jag och min dotter kommer båda vara vattumän och födda under drakens år. Om jag nu hade vart starkt troende i astrologi hade jag förmodligen trott att detta hade en mening. Idag tror jag bara att de handlar om slumpen.

År som vart drakens år: 1904, 1916, 1928, 1940, 1952, 1964, 1976, 1988, 2000, 2012.

Tiden går, inte springer

2012-01-21T10:21:00.001+01:00

Dagen D

2012-01-21T09:21:00.003+01:00

Då kom dagen som vi längtat efter ända sedan den 18 augusti då vi fick detta datum på ultraljudet. Dagen då lillan är beräknad. Trots att inte BF datumet är någon exakt tidpunkt så känns de som att man är vid mållinjen. Jag som trodde att denna dagen aldrig skulle komma. Nu är den redan här. I efterhand känns det som tiden gått fort, fast om man ser framåt så känns varje dag som en evighet. Längtan blir bara större och större. Men väntan blir ju faktiskt bara kortare och kortare. Idag är dagen D. Vi får se om vårt blivande barn är punktligt eller inte. De är bara 5% som föder på sina BF-datum. En sak är säker, hon är otroligt välkommen oavsett om hon är punktlig eller inte. Fint folk kommer ju sent sägs det ;)

Som ni märker är inte mitt bloggande på topp. Har inte mycket att bidra med i mitt skrivande. Blir mest bara gnäll och tjat om väntan. Så ser min vardag ut nu tyvärr. Har tappat lite av min "passa-på"-sysselsättning. Om man inte räknar gårdagens handling. Då gick jag till affären utan bh, de måste väl ändå vara ett "passa-på" om nått? De lär ju dröja innan jag kan gå utan bh när brösten är mjölkfyllda och risk för både läckage och mjölkstockning utan bh.

Vattumannen

2012-01-20T09:11:00.002+01:00

De blev ingen stenbock. Idag infaller dagen för Vattumannen. Så de kan helt enkelt inte bli något annat än en vattuman. Tänk att denna lilla varelse jag bär i magen kommer få samma stjärntecken som mig. Samma som hennes mormor och som hennes faster också :) Vi blir många vattumän i familjen.

Idag är det bara EN dag kvar till BF. Genomsnittet för en förstföderska är att föda 4 dagar efter BF. Men jag försöker intala mig själv nu att de blir en igångsättning. Blir jag inte så besviken för var dag. Dessutom nämnde barnmorskan att de är guldläge att bli igångsatt med en utplånad livmodertapp och redan öppen, kunde tydligen inte bli bättre. På vilket sätt de skulle vara bra förstod jag inte. Har nu haft molande mensvärk sedan i onsdags. Värken blir bara värre, speciellt i ryggen. Igår kom de värkar var 4:e minut och varade i 45 sekunder. Men givetvis avtog de senare. Jag trodde de va på riktigt. Jag får helt enkelt stå ut med min mensvärk, förvärkar och trycket nedåt. Om jag klarat mig i 6 veckor med förvärkar så klarar jag nog två veckor till. De jobbiga är att jag drömmer om henne varje natt, min blivande dotter. Varje gång jag vaknar så blir jag ledsen.

Kvällens fiskgryta

2012-01-19T17:57:00.002+01:00

Ingredienser
4 port
600 g fiskfilé, lax eller vit fisk
1/2 - 1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 purjolök
Smör
2 dl Crème fraiche - gourmet saffran&tomat
1 dl vatten
1 tomat

Gör så här
Dela fisken i portionsbitar, salta och peppra. Skär purjolöken i bitar. Fräs i smör i en gryta. Tillsätt crème fraiche och vatten. Lägg ner fisken i såsen. Låt sjuda under lock ca 5 minuter. Tärna och strö över tomaten, låt bli varmt. Servera med kokt ris. Snabbt, enkelt och gott!

Förlossningssaft

2012-01-19T12:39:00.003+01:00

Jag tror ju att jag kommer vara en av de kvinnor som ledsnar på förlossningens saft och fruktsoppor. Jag har läst igenom många olika packlistor. Vår BB-väska är ju redan så gott som redo. Men idag fixa jag den allra sista biten. Dryck. Tror de kan vara bra att ge kroppen lite extra socker mitt i allt plågeri också, så nu har vi lagt till både coca cola, annan läskeblask, choklad och frukt. NU känns BB-väskan fulländan. De är lite svårt med vad man ska ha för prylar med som underhållning om de blir ett utdraget öppningsskede, men vi har böcker, kortlek och iPad, de får duga. Tror ju knappast jag kommer bli sugen på en lässtund mellan värkarna. Nu är vi hur redo som helst på de som komma skall.

Och om ni undrar varför jag inhandlat detta redan nu och inte låter Adam handla de på pressbyrån på sjukhuset, så är de för att jag inte känner mig trygg i att bli lämnad själv med smärta medan han går och handlar. Sjukhuset är dessutom stort och Adams lokalsinne litar inte jag på just i de läget. Därför känns de bäst att ha allt på plats så får jag ha min Adam hos mig under hela förloppet :)

BF -2

2012-01-19T09:34:00.003+01:00

Vaknar av att Adam pussar mig hej då. Han ska till jobbet. Jag ger i från mig något gnälligt ljud om att magen värker än, fortfarande mensvärkliknande smärtor. Nu hjälper inte Alvedon så som de gjorde igår. Adam stannar någon liten minut extra och masserar magen. Känns bra för stunden. Men när han har gått känns de inte bra längre. Typiskt.

Känns som jag vaknar upp med fler ränder på magen för varje dag som går. Än är de inte så där mörka och lila i färgen som de brukar vara i början. Jag tror fortfarande att den magiska oljan Bio-Oil ligger bakom färgtonen. Har fortfarande hoppet om att de ska bli ännu bättre. Adam tror de kommer synas mindre när magen går tillbaka. Har jag svårt att tro. Jag är för tillfället inne i en otroligt negativ bubbla. Har svårt att tänka positivt om något. Försöker. Men jag tror att min mage kommer spricka upp som en zebrarygg om jag kommer gå många dagar till. De är ju oftast när man går över tiden som bristningarna kommer. Ändå så har jag inte brytt mig mindre än vad jag gör nu. Just nu vill jag bara få ett slut på det här.

Dagens mage

Lillan är så långt ner och trycker att jag har svårt att sitta på en vanlig stol. Jag kan sitta i sängen och i soffan om jag sitter nedsjunken på rumpan. Trycket förvärras hela tiden. De gör ont. Min barnmorska säger att de är logiskt att de gör ont om hon kommit så långt ner. Och igår kunde hon knappt känna hela huvudet eftersom de redan har åkt en bra bit ned. Min barnmorska va nästan säker på att hon skulle titta ut innan helgen var slut. Men de där orden vill jag inte höra. Jag har ju hört de minst sju gånger förut. Jag tar orden på allvar och blir så himla besviken när de inte blir så. Jag tror snart de blir ett februaribarn. Öppen eller inte. De där 3 cm ger mig inget hopp längre.

Många frågar ifall det är tungt. De kan jag inte tycka. Tyckte faktiskt att magen var mer tung för kanske 10 veckor sedan än vad den är idag. De kanske beror på att bebisen sjunkit så pass mycket att de inte blir lika framtungt, va vet jag. Men tyngden är inte något problem. Ändå är de ju de vanligaste folk bekymrar sig om. Men där håller jag inte alls med. Hon skulle gärna få väga lite mer om hon vill, bara de inte blir några bekymmer vid utgång sen.

Idag ska jag sova bort hela dagen. De är min plan. Vill helst sova hela tiden, så tiden går. De värsta är att denna värk som sitter längs rygg och mage gör att de är svårt att somna. Men de där med att hitta rätt sovställning har jag inga bekymmer med. Jag kan somna i alla lägen om jag nu inte hade den där mensvärken. Däremot är de en dam i magen som emellanåt inte är nöjd då jag hamnar för mycket på mage, då sparkas de och knuffas mot madrassen så de känns som jag ska få blåmärken. Jag tror faktiskt att lillan är lika less som hyresgäst som jag är på att hyra ut. Nu vill jag inte ha något boende i mig längre. Jag vill att hon flyttar ut. Jag vill ha min mage för mig själv. Så vill jag sluta ha lite ont varje dag. Jag vill att de ska explodera och göra katastrof ont så att de händer något och sen är de över (förutom all läkningstid efteråt och tiden med avslag).

♥

2012-01-18T16:33:00.001+01:00

Sömntuta

2012-01-18T16:12:00.001+01:00

Min sömn är de verkligen inget fel på. De senaste veckorna har jag kunnat sova mellan 7-11 timmar per natt. I denna vecka har jag även vilat middag två timmar per dag (för att tiden ska gå också). Så nog har jag laddat med sömntimmar inför allt som komma skall. Tycker de är så skönt att jag sover så bra nu. Men jag är ungefär lika trött och orkeslös som man var under första trimestern. Har haft en molande mensvärkliknande smärta i nedre delen av magen och rygg ända sedan kl 04 imorse. Den dämpas lite med Alvedon. Inga förvärkar alls idag, men jag hade desto fler igår. Hoppas att denna molande mensvärkliknande smärta är starten på något. Hoppas. Nu ska jag göra fläskpannkaka till min man.

Föräldraledigt samtidigt

2012-01-18T12:17:00.002+01:00

Nytt för i år från Försäkringskassan är att man får vara föräldraledig samtidigt, för samma barn under 30 dagar. Detta är utöver dom vanliga 10 pappadagarna, så sammanlagt blir det 40 dagar.
Från början var de diskussion om att de 10 pappadagarna skulle bli 30 pappadagar istället. Men detta beslut tycker jag låter bättre. Sen kan man ju alltid vara hemma samtidigt båda två ändå, men då får man ju i regel bara ta ut ersättning för en förälder. Därför tycker jag att detta beslut kom precis lägligt. De två första veckorna i lilla bebisens liv och livet som småbarnsförälder kommer nog gå betydligt fort. Kan tänka mig att man knappt kommit in i några vardagliga rutiner. Precis då ska pappan gå tillbaka till jobbet, så såg de ut förut. Men nu kan pappan själv välja om han vill ta ut fler pappadagar i början. Detta är nog något som lockar oss. Känns som de är viktigt med den allra första tiden, den tiden då man lever inne i "bebisbubblan". Igår pratade jag med försäkringskassan för 14:e gången sen jag blev gravid. De va en snäll tant som hjälpte mig. Nu är allt fixat och min föräldrapenning började redan i måndags, så då slapp jag minimumbeloppet eftersom jag inte går hemma utan ersättning/bidrag/CSN/lön. Så fick jag även hjälp med att jag kommer få ett sms två dagar innan utbetalning varje gång. Tyckte jag lät smidigt. Tack försäkringskassan.

MVC

2012-01-18T11:39:00.003+01:00

Ja, då har jag ägnat förmiddagen på mödravårdscentralen och blivit ompysslad. Min barnmorska fnissade när hon såg mig sitta butter i väntrummet. Jag va inte alls så glad över att komma dit igen.

Men de vände fort. Nästan direkt. Jag ställde mig på vågen och tänkte "Jag vill inte se hur mycket mer jag gått upp nu bara på de här två veckorna.... bättre jag föder ut ungen så jag slipper gå upp mer!" Över min förväntan så hade jag GÅTT NER 1 KG! Detta gjorde min dag. Min barnmorska sa att de är fullt normalt att gå ner mot slutet trots att man växer mycket. Så nu är vi på +12 kg istället för +13 kg.

Så här ser Junis kurva ut

Kurvan hade växt 1,5 cm sen sist, så är nu uppe i 36,5 cm i SF-mått. Skönt att de växer där inne. Bebisens hjärta slog i 146 slag. Mitt blodvärde va toppen som vanligt, så jag behöver fortfarande inte äta järntabletter, gött.

Vi har även bokat in ytterligare ett besök den 27:e januari, som jag verkligen hoppas slippa gå på. Och om jag nu måste gå på det besöket så kommer jag få åka på Ultraljud i Liljeholmen den 30:e januari... och om allt ser ut att va bra där inne, mängden fostervatten och sånt så kommer de bli en igångsättning runt den 2-3 februari. Men om mängden fostervatten är för liten kan de vara ett tecken på att moderkakan har tappat sin funktion. Då kan de till och med bli en igångsättning samma dag som ultraljudet. Snacka om snabba rör här uppe i Stockholm, inget vad jag är van vid. Jag har kompisar som fått gått över tre veckor!!

Fick lära mig något nytt också. Haha. Skönt att jag lärde mig de när jag är i vecka 40! Att man inte är 40+0 på sin BF-dag, de som jag alltid har trott. På sin BF-dag är man i regel 39+6, alltså 39 fulla veckor och 6 fulla dagar. Bättre sent än aldrig. Alltid kul att lära sig något nytt ;)

Bättre gästlista

2012-01-17T16:19:00.004+01:00

Allt känns plötsligt bättre. Efter att ha pratat med både svärmor, Frida och Carolin i telefon så har jag faktiskt insett att ungen kommer ju komma, förr eller senare. Behöver nog inte leta efter signaler hela tiden. Jag lär ju inte missa när de är på gång. Har även hunnit prata en kortis med mamma och hon jobbade tillsammans med Emelie idag så då bytte jag även några ord med henne i luren. Jag ska vara lycklig att jag är omringad av så fina vänner som skänker så mycket tankar till mig. Tänk dom som inte har en enda vän i livet och jag har flera dussin. Glad är vad jag är.

Har äntligen ordnat upp sig med inbjudan till bröllopet också. Nu har jag bestämt mig över hur jag ska bjuda. Skönt att jag kom på det tillslut. Fick verkligen tänka egoistiskt. Ska beställa hem bröllopsinbjudan om någon vecka och börja adressera ut dom i slutet på februari/början på mars. Vill va ute i tid innan folk planerar sin semester. De blir 23 gäster jag bjuder och 24 Adam bjuder, 47 sammanlagt. Alldeles lagom. Sen är de säkert några som inte kan komma. Men de är inte lätt de här med prioritering. Dessutom så är ju alltid respektive medbjuden så de blir ju en hel hög med folk man inte tänker på. Men 9 av mina närmsta vänner fick jag med på listan. De är jag nöjd med.

Max 18

2012-01-17T12:59:00.000+01:00

Ja, som sagt idag är det max 18 dagar till igångsättning. De är ju egentligen ingenting. De är ju till och med så man kan stå ut till dess. I natt har jag inte haft en enda förvärk. Hoppas på att de är lugnet före stormen. Däremot så blir trycket av lillans huvud allt hårdare. Tror inte riktigt lilla Juni har fattat poängen med att hon inte ska försöka ta sig ut förrän värkarna är här. Går ju knappast föda utan värkar, eller?

Idag har vart en jobbig start på dagen. De förklarar mitt tidigare irriterade inlägg, ber om ursäkt för det. Men de är lite frustrerande när folk skickar lycka till och grattis och massa frågor om bebisen. Jag vill ju inget annat än att vi ska vara på BB och de känns hemskt att behöva skiva "ingen bebis, inga värkar" som svart till alla åttahundra sms. Har till och med fått mejl från min handledare på praktiken i morse, hon undrade också om bebis hade kommit. Förstår att många bryr sig och de oerhört roligt att folk tänker på just mig. Men sen finns de också dom som hör av sig av ren nyfikenhet, det är så genomskinligt. Folk som aldrig tidigare hört av sig och frågat hur jag mår vill helt plötsligt bli den personen som får reda på först om vårt barn kommit till jorden. Då blir man ganska less.

Imorgon ska vi till MVC på kontroll. vecka 40-kontroll. Usch, min barnmorska som sa förra gången "jag tror inte vi ses mer, men vi bokar in en tid ändå!" Känns inte alls kul att behöva gå dit imorgon. För imorgon ska vi boka tid för ultraljudet då vi ska uppskatta barnets vikt och sedan efter de får vi en tid för igångsättning. Känns inte roligt överhuvudtaget. Bara hoppas på att värkarna drar igång innan dess.

Adam börjar ledsna på mitt tjat och gnäll. Jag förstår han. Jag är jobbig. Han försöker intala mig att de är ju mer vanligt att man går över BF än att man föder innan BF. Att jag ska sluta bli så besviken på mig själv för att ingen bebis kommer. Men de är svårt. I fem veckors tid har jag nu fått känna av kraftiga förvärkar. Förvärkar som till och med gjort att lillan tryckt sig ned till livmodermynningen och att jag börjat öppna mig. Klart jag har haft ont av förvärkarna, de förklarar ju saken nu. De är självklart att jag går på helspänn och hoppas för varje dag att något ska hända. Okej om jag hade haft förvärkar i en vecka, tre dagar, en dag. Då hade jag nog inte levt på samma hopp. Men nu är jag faktiskt less på att vänta och ständigt gå och iaktta kroppens signaler.

Man blir störd i huvudet av att vänta. Jag har till och med börjat få tvångstankar. Jag tänker att om jag inte utför vissa saker kan inte bebis komma ut. "Om jag inte äter upp mitt äpple kommer inte bebisen." "Om jag inte går ut i denna omgång av harpan kan inte värkarna komma igång". "Om jag inte hinner gå till den brevlådan innan bilen åker förbi så kommer inte bebisen idag." Kan ni förstå hur psykiskt påfrestande detta är? Då ska vi inte tala om hur de är att läsa alla bebis frågetecken som alla skickar.

Folk talar om smärtan. De är ju den jag till och med längtar efter nu.

Ingen bebis

2012-01-17T09:41:00.001+01:00

Gör en uppdatering bara så jag slipper vakna av mer "bebis?" "ingen uppdatering på bloggen!! Föder du?" "är ni på bb, grattis i så fall!!" telefonen har vibrerat sedan kl 08:00.
Ber till alla gudar i världen att jag slipper gå över två veckor för jag kommer inte stå ut med detta så länge. Ska försöka somna om nu igen.. För typ fjärde gången.. Är jätte trött fast kl är 09.30. Men jag slår vad om att mamma eller moster ringer snart "Har de hänt något?"!
Jag lovar att de är nog ingen av de närmsta vänner eller familj som kommer missa händelsen.

Matsedel

2012-01-16T17:10:00.001+01:00

Idag är det första dagen vi följer vår hemmagjorda matsedel. Så idag blir det chili con carne på menyn! Tog upp nötfärsen redan igår kväll så den är tinad, och falukorven för morgondagens middag är upptagen den också. Smidigt! Denna vecka blir de mest lätta och smidiga mål. Kanske lyxar till det mer nästa vecka. Men enkel vanlig husmanskost är ju faktiskt de allra bästa till middag, enligt mig! Jag hoppas vi kommer att fortsätta med vår matsedel även när lillan bor hos oss. Jag som gillar att planera föredrar verkligen denna metod då man har allt hemma för hela veckans måltider! Super bra!

BF -5

2012-01-16T16:07:00.000+01:00

Efter middagens raska promenad blev hela livmodern stenhård och vägrade bli mjuk på bra länge. Men de gav mig inga värkar. Bluff och båg. Jag blev bara väldigt trött efter att jag hade gått mig flåsig. Så nu har jag sovit två timmar. Jag ska ju absolut inte klaga på att jag får för lite sömn. Jag får nästan för mycket sömn känns det som. Men de är väl bara bra.
Ingen bebis vill komma ut idag heller. Har gett upp hoppet på att de kan bli en födelsedag denna dag. Kanske imorgon? :) Trycket nedåt är fortfarande hemskt smärtsamt. Konstigt, hon ligger ju precis vid livmodermynningen och trycker. De ska väl göra ont. Stark är hon också enligt gynläkaren. De känns bara bra att ha ont. Just nu njuter jag av att jag känner något över huvudtaget. Då känns de som att de går framåt. Hade helst velat att de gjorde ännu ondare, så ont så jag inte klarar av att gå. Nu klarar jag bara knappt av att sitta då trycker blir obehagligt och ömt. Denna kära slempropp fortsätter att lämna sina spår hos mig, de kommer slem och blod typ varje dag. Ganska äckligt men de väcker också mycket lycka. Då är de ju ändå saker som händer där inne.

De är ju in princip bara värkarna som fattas! Så jag ska faktiskt ut på en promenad i raskt tempo igen. Jag vill inte ge upp hoppet på att det kan göra nytta! Om inte annat så kanske de ger mig en stenhård livmoder igen. Och de kanske senare leder till förvärkar som leder till riktiga värkar. Snälla. Jag kan till och med försöka spring om det är så att det skulle hjälpa.

Rask promenad i snöoväder

2012-01-16T12:27:00.001+01:00

Magen vecka 40

2012-01-16T11:07:00.000+01:00

Jag hoppas på något sätt att detta blir min allra sista maguppdatering. Känns inte så kul att behöva lägga ut en mage i vecka 41 också.. Jag är inte direkt intresserad över hur magen ser ut då. Och jag bloggar ju framförallt för min egen skull. För att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Sen är de givetvis härligt att kunna dela med sig till mina nära, kära och bekanta. Speciellt när man flyttat 35 mil bort från släkt och vänner. Då kan de åtminstone få följa min växande mage här. Om de nu är så intressant att se. Min mamma tycker i alla fall de är kul att se ♥
Så nu hoppas jag verkligen att detta blir de sista magbilderna jag bjuder på.

39+2

Naturlig igångsättning

2012-01-16T10:19:00.003+01:00

Har vart inne och läst på babycenters hemsida och de finns ju hur mycket knep som helst för att locka fram ungen. Frågan är ju bara om de verkligen hjälper. Allt från gå i trappor, samlag, äta ananas, dricka hallonbladste, promenader, beröring av bröstvårtor och så vidare.. Har även läst om de som gått öppna 3 cm i flera veckor utan att värkarna kommit igång. Så nu räknar jag med att jag kommer gå över. De fall jag läste om hade visserligen inte ett huvud så långt ner som trycker, som jag har. Men jag tror ändå det kommer dröja. Och jag är inte så sugen på att gå i trappor, kommer bara leda till ont i ryggen. Sex är inte ens ett alternativ, skulle bara kännas otäckt med tanke på att man kan känna henne med fingrarna, om man nu vill, men jag vågar inte vara där inne och peta. Jag ska nog satsa på att gå promenader i högt tempo idag. De satte igång lite värkar igår, som givetvis trubbades av senare..

Adam tycker jag ska sluta vara så otålig. Vilket inte är lätt när kroppen har hållit på i flera veckor och lurat mig. Vi har ju trots allt fem dagar till BF. Och BF är ju inget måldatum utan de är ju bara en riktlinje. Ändå är de svårt att sluta tänka "fem dagar kvar till mål".

Många verkar skapa en egen teori om att min förlossning förmodligen kommer gå väldigt fort. De tar ju jag med en smula salt. Tror att öppningsskedet kan variera jätte olika, först kanske man öppnar sig fort och sen kanske tempot varvar ner. På babycenters hemsida stod de visserligen att livmodertappen har en stor påverkan om förlossningen kommer bli utdragen, vissa har tydligen tappar som har lätt för att mjukna upp och andra inte. Så de är ju ett plus. Så här beskriver babycenter förlossningens längd:

Om du är förstföderska, kan det ta cirka åtta timmar tills de aktiva öppningsskedet är över, men det kan variera mycket. Det är osannolikt att det aktiva öppningsskedet varar längre än 18 timmar. När livmoderhalsen är 10 cm öppen, kan det ta en eller två timmar att krysta ut bebisen.

Om du är omföderska, går det förmodligen mycket fortare. Det aktiva öppningsskedet tar förmodligen kring fem timmar och varar förmodligen max 12 timmar. Det kan ta 5-10 minuter att krysta ut bebisen.

Söndag

2012-01-15T17:43:00.003+01:00

Idag har vi sysselsatt oss med att hämta ut penicillin till mig på Apoteket. Vi hamnade även en sväng inne på Cervera, där brände vi vår julklappspeng vi fick av min mamma på två nya kockknivar. En Anders Petter och en Global för 1900:- ihop, rena rånet! Men vi har Anders Petter knivar sen tidigare, så vi vet ju att dom är bra. Tycker bara de är otroligt dyrt. Men bättre att köpa materiella ting man vill ha och har användning för av julklappspengar än att bränna upp dom på läsk, trisslotter och tuggummi typ.
Senare fick vi besök av svärfar och hans Marianne som kom hit på fika. Trevligt. Efter de gick jag en kort promenad i högt tempo i hopp om att värkarna skulle komma igång. Inget resultat. Ikväll blir de att unna sig lite melon, chips och cola framför en film med min andra hälft. Hoppas att vi blir avbrutna mitt i filmen. Bebisavbrott. Men de är nog mest önsketänkande ;)

Jag skryter över min lycka

2012-01-15T13:15:00.001+01:00


Jag i mina jeans i stl 38!

Ja, här kommer ett inlägg som bara kommer innehålla skryt och lycka. Idag fick jag för mig att prova mina gamla jeans. Jag visste ju att jag kom i ett par jeansleggings jag haft tidigare. Men idag fick jag det bevisat att jag kommer i MINA GAMLA JEANS i stl 38! Jag som tänkte ha som mål att komma i min tidigare garderob efter förlossningen, de målet blir lätt att uppfylla eftersom jag redan lyckats! Detta gjorde min dag. Jag är totalt skit lycklig. Jag känner mig inte längre som en tjockis. Jag är ju egentligen bara rund om magen. Och den går väl bort av amning och lite träning. Jag längtar redan efter att få börja med corepass igen på gymmet. Men de får bli när lillan är 3 månader. Så jag är skitnöjd över att jag hållit mig så här i trim. Inte mumsat för mycket i onödan, ändå njutit av de goda i lagom mängd. Både jag och bebis har fått nyttig näring av det. Inte bara massa socker och ge bebisen sockerkickar, känns inte jätte schysst heller. Jag är också nöjd över att jag faktiskt rört mig relativt bra under graviditeten kanske inte så mycket mot slutet. Men trots att jag hade ont av foglossningar i mitten av graviditeten så gick jag på yoga pass, jag cyklade och gick promenader. Jag är nöjd över mig själv. Jag har vart rädd för att jag skulle bli en kraftig liten boll under denna resa, speciellt eftersom min mamma gick upp mycket under sina graviditeter som hon dessutom fick kämpa flera år med efter. Därför är jag nöjd att jag kan kliva i mina gamla kläder redan idag. Sen finns de säkert de som har lättare för att gå upp i vikt än andra, och jag är en av dom, därför är jag extra nöjd. Bra jobbat Frida Larsson. Nu är de bara att tappa dessa 13 kilo jag lagt på mig under de här 9 månaderna. Gör ingenting om de blir något kilo extra heller. Huvudsaken är att jag känner mig nöjd över min kropp och mig själv till bröllopet i sommar, de är mer viktigt än vad de står för siffra på vågen.

Lång bebis

2012-01-15T08:16:00.002+01:00

Just de ja, glömde jag nämna igår, att de är nog en lång bebis jag bär i magen. Ingen liten 49 cm bebis som både jag och Adam gissa på. För när läkaren kände upptill på min livmoderkant och hur högt bebis låg så såg hon skeptisk ut till att barnet hade sjunkit. Sedan kände hon ju att barnet va en bra bit ner med huvudet men att man fortfarande kände av bebis högt under brösten. Alltså har vi nog en lång liten ståtlig dam där inne. Ska bli spännande att få trycka ut en halv meter bebis, förmodligen ännu längre! ♥

Snark snark

2012-01-15T08:06:00.002+01:00

Ligger i sängen och spelar harpan. Spelar de fortfarande varje dag. Lyssnar på alla ljud min karl gör ifrån sig och jag blir fascinerad över att jag kan sova bredvid han varje natt. För jösses va han låter. Hur högt som helst! Min moster snarkade mycket och har till och med opererat polyperna för det, men hennes snark är som en fis i havet jämfört med Adams. Men de stör mig ändå inte. Tycker de är lite mysigt. Hoppas att jag alltid kommer tycka de. Nu har jag ju bara lyssnat på han i två år. Jag menar de finns ju dom som tröttnar.

När jag var liten tyckte jag att det var så hemskt och oromantiskt med äldre människor som hade delade sovrum, oftast på grund av att någon snarkade. Jag tycker fortfarande de är ganska tragiskt. En sån tant vill inte jag bli. Sur, bitter och gnällig på min gubbes ljudvolym om natten. Nä, kärlek är om man delar säng och sovrum resten av sitt liv. Utan gnäll. Jag hoppas min sömn aldrig kommer påverkas av min blivande mans ljud. För jag vill alltid sova vid hans sida, oavsett ljud. Så låter det i alla fall nu. Återkom om åtta år så får vi se hur jag uttrycker mig då. Kanske är andra bullar då ;)

Vaknade kl 04 i natt av rejäla värkar, de kom regelbundet i ca 45 min. Jag tänkte väcka Adam men precis då avtog dom. Tur jag lät han sova. Han verka va helt slut efter en heldag på förlossningen. Undrar när de där riktiga värkarna ska braka till. Nu går jag på helspänn och känner efter av minsta lilla tecken. Vi är så nära!

Öppen 3 cm

2012-01-14T18:46:00.003+01:00

Jag som har gnällt så otroligt mycket över mina förvärkar har nu insett att jag ska vara lycklig att de kom så pass tidigt och hälsade på! För de har gjort otroligt mycket nytta! Jag är redan öppen 3 centimeter!! YES! 5 veckor med förvärkar har gjort framsteg!

Jag och Adam har idag spenderat 5 timmar på förlossningen. Kom in kl 13.00 för att kontrollera vad de är jag håller på att läcka hela tiden. Vi var osäkra på om det kunde vara fostervatten som sippra emellanåt.
När vi väl kommer in till avdelningen är det kaos, alla föder verkligen barn denna lördag. Vi fick ett rum och ta CTG. Bebis mådde bra, jag hade lite oregelbundna sammandragningar. Så allt såg bra ut. Sen fick vi vänta, vänta vänta på att läkaren skulle bli fri för att undersöka mig. Ingen barnmorska ville gå in och pilla med sina fingrar och känna på livmodertappen förrän de hade kontrollerat om det var fostervatten som läckte eller inte. De är tydligen stor infektionsrisk om nu vattnet har gått. Efter 4,5 timmas väntan och läkaren hade både lagt kejsarsnitt och sugklockor åt alla håll, så var det äntligen vår tur att undersökas.

Undersökningen gjorde ont. Som höggravid är man "svullen" där nere och det kändes vill jag lova när hon förde in gynekologinstrumenten. Aj. Hon hitta slem från slemproppen, blod och flytningar men inget fostervatten. Däremot såg de ut som jag hade fått en bakterieförändring så jag fick med mig medicin hem. Va ju skönt att detta långa besök inte var i onödan! Ännu skönare att jag hinner få bort den där bakterien innan lillan vill komma ut.

Efter läkaren kollat in könet och allt såg bra ut så ville hon känna på livmodertappen om den hade börjat mjukna. Och det vill jag lova, mjuk va bara förnamnet, den var nästintill utplånad! Jag var redan öppen 3 cm!! Jag blev överlycklig av nyheten. De konstiga är att jag öppnat upp mig 3 cm men ändå inte kommit in i själv förlossningsprocessen? Min kropp har alltså tjuvstartat kan man säga. Vilket betyder att när mina värkar väl drar i gång på riktigt kommer vi få starta från 3 cm och inte 0! Härligt!
De som var ännu mer härligt att höra var att läkaren kände lillans huvud med fingrarna. Alltså så är hon otroligt långt ner där inne. Hon ligger och pressar på livmodermynningen just nu, därför de kommer blödningar. Om läkaren nu kan känna huvudet med sina fingrar så känns det som hon är hur nära öppningen som helst! Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot förlossningen nu!

En road fästman inne på förlossningen

Så nu är vi hemma igen. Nu ska vi bara invänta värkarbetet. Eller att vattnet går. Hoppas att något drar igång inom de närmsta dygnet/dygnen. Jag som var så negativt inställd imorse kan säga att de har vänt. Jag är överlycklig och nöjd över att min kropp och lillan har arbetat på så bra där inne. Duktiga Juni ♥

Jag och Adam är bara 7 cm från vårt barn. Hur underbart låter inte det?

BF -7

2012-01-14T09:33:00.001+01:00

Allvarligt, vad är det här? Jag är på piss dålig humör idag. Allt känns bara påhittat. Sitter i lillans rum och spekulerar. Kommer vi verkligen få en bebis till vårt liv på riktigt? Just nu börjar jag tro att allt bara är påhittat, trots att lillan bökar i magen samtidigt som tankarna gror i huvudet.
Alla undrar hur vi mår och hur de går. De går ingenting. Alla tror hon kommer komma innan BF på grund av mina tidiga förvärkar. Detta ger mig hopp, men för varje dag så blir jag less. Jag har snart svårt att tro att hon ska komma överhuvudtaget.
Igår va de igång massa lur i kroppen igen. Hade kontakt med förlossningen två gånger. Sista gången så bad barnmorskan mig vila ordentligt och samla kraft för "nu är de snart något på gång". Kan alla sluta säga att de borde vara något på gång. De händer ju inget ändå. Trots att jag känner skillnad i kroppen och de dyker upp nya tecken så får jag för mig att jag inbillar mig alltihop. Tänk om jag inte ens haft en enda förvärk, tänk om de bara är så önsketänkande att jag hittat på? Men Adam bara tittade på mig som jag vore dum i huvudet när jag nämnde detta för han. Han är ju i för sig ett levande bevis på att det visst har förekommit.
All denna slemproppsgrejs fortsätter att "läcka", nu är de såna mängder att jag faktiskt funderar på att ringa förlossningen igen, vilket de ville jag skulle göra om de fortsatte. Men va ska de göra åt saken, tänker jag. De kan ju inte direkt trolla ut ungen. Fast de ville jag skulle komma in för en undersökning senare idag om jag fortfarande är lika osäker på vad de är jag läcker för nått. De luktar sött och jag har ingen aning om de hör till slempropp, fostervatten eller flytningar. Känner mig som en dum ovetande förstföderska.
Igår kväll blev jag till och med idiotförklarad av barnmorskan. Samtalet lät ungefär så här:

Jag - Hej mitt namn är Frida Larsson, jag är beräknad om 8 dagar, idag gick mer av min slempropp men de har fortsatt med små blödningar nu i 7 timmar. Är de normalt att blöda så efteråt?
Den dryga barnmorsketanten - Lilla vän, de är omöjligt att föda barn utan att blöda.
Jag - Fast jag föder ju inte barn nu.
Den dryga barnmorsketanten - Nä, men det är väl någonting på gång förstår du väl.
Jag tänker - (Nä det förstår jag inte, då skulle jag väl inte ringa och fråga, kärringjävel!!)

Vecka 40

2012-01-14T08:38:00.002+01:00

Den sista graviditetsveckan! Bara en vecka kvar till BF och endast tre veckor kvar innan hon är överburen.

Bebisen har förmodligen fått sin slutliga födelsevikt och när de gäller kroppen är hon helt startklar. Hon har tillräckligt med underhudsfett för att kunna hålla värmen utanför magen.

Levern lagrar stärkelse som kommer att förvandlas till blodsocker efter förlossningen.
Bebisen lagrar även med extra vätska för att hålla vätskebalansen uppe under förlossningen och tills bröstmjölken börjar rinna till.

Nu är det spännande att se vilken dag som blir vår Junis födelsedag! Den dag vi kommer att fira varje år framöver med paket och tårta.

Om hon nu inte kommer dyka upp på ett tag så ska jag försöka passa på att njuta av min egentid, sedan kommer jag ju ha "jour" dygnet runt. Jag vet ju att jag får träffa min dotter senast om drygt tre veckor. Längtan är enorm ♡

Nattamat

2012-01-13T23:45:00.001+01:00

Ikväll kan jag äntligen njuta av en tallrik kalaspuffar. De har jag vart sugen på i flera dagar. Och äntligen köpte vi hem det idag när vi var och veckohandlade för första gången. Fast kan faktiskt inte kalla de veckohandling. Vi köpte på oss halva affären, så nu har vi fyllt varenda frysfack och hyllplan i skafferiet. Kallar de med andra ord storhandling när man kommer hem med mat över tvåtusen lax. Borde vara olagligt. Så hoppas verkligen inte våra veckohandlingar framöver kommer bli så här dyra. Vi ville ju bli ekonomiska. Men nu har vi verkligen ALLT hemma. Nu kan lillan få komma precis när hon vill. Skönt att slippa handla mat den första tiden. Nu ska jag njuta av mina efterlängtade kalaspuffar och en kopp hallonbladste. Har redan druckit upp ett packet. Två kvar. Men de ska ju drickas även efter förlossningen för att förebygga avslag och hjälpa till med läkningen. Hoppas att denna häxbryggd gör någon nytta, åtminstone efter den stora händelsen. För än verkar den inte gjort någon nytta med värkarbetet, trots att ett packet är slut.

Dagens mage

2012-01-13T15:25:00.002+01:00

38+6

Endast en dag kvar till vi går in i vecka 40

♡

Här är även två mer rättvisa bilder på hårnyansen, tagna utan blixt.

fler proppar

2012-01-13T14:20:00.001+01:00

Innan jag vandra iväg till frissan så lossna det ännu mera slempropp! Fick faktiskt lite pirr i magen under den långa tiden hos frisören. Hade inte vart så roligt om något hade startat igång där med folie i håret. Men än verkar de vara lugnt i magen. Lillan trycker på bra nedåt, som vanligt. Men de är väl ändå inget tecken. De är den där proppen som lossna i morse som ger mig lite hopp och pirr i magen. Vet fortfarande inte om hela har lossnat eller om de finns mer som ska ut. Har försökt att googla mig fram hur stora egentligen slemproppar är. De är ju lite svårt att veta när de lossnar i omgångar. Hur stor är en slempropp?

Påminner mig själv att jag måste ta kort på magen, ifall att det kanske blir sista dagen med magen.
Vi kanske aldrig hinner fota den inne på förlossningen. Man vet aldrig.

Frisören i 4½ timme

2012-01-13T14:08:00.003+01:00

Ja, jag är minsann ingen rolig kund hos frisören. De tror jag åtminstone inte frisören tycker. Jag är en sån där otäckt ärlig kund som säger direkt om jag inte blir nöjd. Som idag. Kom dit kl 09, börja göra slingor i folie. Verka gå fint. Tvätta ur, klippte mig. och sen va de färdigt. Färdigt? Jag såg ingen som helst skillnad. Då fick min frisör kleta i avfärgning för att få mina eländiga toppar att bli ljusare, utväxten va ju ingen match att få ljusare. De blev väl ett någorlunda resultat. Men än var jag inte nöjd. Min frisör tittar på mig och frågar "Är du fortfarande inte nöjd?" Jag skakar på huvudet. Får gå iväg och äta en lätt lunch så jag och bebis får lite energi. Kommer tillbaka och min snälla frisör sliter för fullt för att få mig nöjd. Nu med hätta. Slingor åt alla håll. Jag gick därifrån med betydlig ljusare hår, ändå långt ifrån blond, för de vill jag inte bli. Men jag är nästan nöjd. Det blev en varmare ton, koppar, man kan nästan kalla de orange, fast frisören trodde de orangea skulle försvinna om ett tag. Man ser fortfarande lite skillnad på min utväxt och de tidigare färgade håret. Jag är i alla fall bättre i håret nu än vad jag var innan. Tack Veronica, du är världens bästa frisör, och tusen tack för alla tips och pepp inför förlossningen!

Före frisören

Efter frisören

Hos frissan

2012-01-13T09:56:00.001+01:00

Fredag den 13:e

2012-01-13T08:15:00.001+01:00

Denna dag ska ju va en så kallad oturs dag. Men jag tror inte på det. Med tanke på att det var den dagen vi plussade, just fredag den 13:e (maj). Så de borde inte vara någon negativ effekt i vår vardag. Kanske till och med är så att fredag den 13:e är mer positivt laddad för mig, och Adam? Kanske är det så att lillan till och med vill komma ut denna dag? Att hon visade att hon fanns i magen fredagen den 13:e och att hon även vill komma ut och visa upp sig fredagen den 13:e? Jag tycker de låter ologiskt. Men jag försöker lura mig själv, så jag inte tappar hoppet. Snart börjar jag tro att vi inte alls kommer få en bebis. Väntan är evighetslång! Men de borde den ju vara, för imorgon går vi in i vecka 40. De är inte klokt.

Mumsigt pyssel

2012-01-12T21:50:00.001+01:00

Idag kände jag mig lite sådär lagom kreativ. Så jag pysslade ihop ett glassigt memory! Om man har svårt att sitta still och gärna vill pilla med något är detta ett bra pill (även bra tidsfördriv i barnväntan). Dessutom får man mumsa i sig glass också, för att få material! Jag orkade visserligen bara en glass. Men jag fick tag på några glasspinnar ändå.

Detta behöver du:
kartong (jag använde en skokartong)
olika mönstrade papper
ett färgat papper till baksidan
dubbelhäftad tejp
lim
sax
penna
glasspinnar

Klipp ut en mall ur kartongen och måla sedan av den så du får alla glassar att bli exakt i samma storlek. Klipp ut kartong-glassarna. Måla av mallen av glassen på de olika mönstrade papperna och klipp ut. Efter du klippt färdigt så ska du limma fast de färgade pappret på kartongglassarna. Till sist är de dags att tejpa ihop glassen! Du behöver en "baksida" (i mitt fall den gula kartong glassen) och en framsida (ett mönstrat motiv), emellan dessa bitar sätter du en halv glasspinne och dubbelhäftad tejp! Så där, då har du ett glass-memory! Hur enkelt som helst, lätt som en plätt! Jag stoppade glassarna i en gammal godisburk, den ska få stå i lillans barnrum. Glassigt!

Ordning och reda

2012-01-12T15:42:00.000+01:00

Dagens "passa på-sysselsättning" ville jag åter igen skulle bli bak. Men de kändes totalt onödigt. För hela vår frys är precis fullproppad med kanelbullar, vaniljbullar, sockerkakor, små kakor och julgodis. Så jag gjorde något trist och nödvändigt istället. Rensade frysen! De var verkligen ingen ordning i vår frys över huvudtaget. Vi har nog handlat hem saker för vi trott vi inte haft de hemma flera gånger, vi har till exempel ärtor för ett helt år! Så nu har jag sorterat alla fack och till och med märkt frysfacken med ful frystejp. Men de behöver ju inte vara snyggt i frysen. Huvudsaken är ju att man ser om de finns någon fisk i "kött och fisk"-facket så man slipper rota igenom hela frysen innan man vet om det behöver inhandlas.

Jag och Adam har även bestämt oss för att vi ska börja veckohandla. Det va på tiden. Jag minns att min mamma alltid skrev upp "matsedlar" inför varje vecka när jag var liten, då visste man alltid vad de blev till middag, smart och praktiskt. De är dessutom mycket mer ekonomiskt än att handla lite var dag så som vi sysslat med tidigare år. När även lillan kommer äta vår mat i framtiden tror jag att de blir till en fördel att ha en hemmagjord matsedel, då man kan få in alla behövliga maträtter varje vecka och få in mer variation i sin kost. Bra för lillan att växa upp med rutiner. Så nu håller jag tummarna på att detta inte bara blir prat utan att de också kommer genomföras! Har skrivit ut mallar till våra "matsedlar", så ikväll ska jag och Adam sätta oss och planera nästa veckas middagar.

En finnig prinsessa

2012-01-12T15:13:00.000+01:00

Har pratat i telefon med lillebror halva eftermiddagen. Fnissat och pratat allvar, allt från arbetsintervju, gemensam ekonomi, äktenskap, bröllop, förlossning, dejta äldre tjejer, spela riff på gitarr, metal town, väder, skvaller och mycket annat. Våra samtal byter samtalsämne ganska fort. Men jag gillar att samtala i telefon med Emil.

Jag - Åh, jag längtar så efter vårt barn nu, kan hon bara inte komma ut!!!
Emil - Ja, jag längtar också, jag tror hon kommer på söndag.
Jag - De vill jag med tro.
Emil - Hon kommer vara söt som en prinsessa. Jag vet att hon kommer se ut som en docka som liten.
Jag - Va söt du är som säger så.
Emil - Fast jag vet att hon kommer få din hy sen när hon blir tonåring. Få finnar och bli ful, men sen går de nog över när hon blir runt 17-år, då blir hon nog söt igen.

Ibland kanske han är lite väl frispråkig och ärlig min bror. Men jag hoppas att "morbror" Emil har fel, för jag hade ingen direkt schysst hy som tonåring. Så jag håller tummarna för att hon ärver pappas hy. Sen får hon se ut precis hur hon vill för jag vet att i mina ögon kommer hon vara det vackraste på denna jord. ♥

Nyfiken

2012-01-12T12:43:00.001+01:00

Nu börjar jag bli otålig och så nyfiken på hur denna lilla krabat i magen ser ut att jag till och med vistas på löjliga sidor som makemebabies.. Skärpning Frida Larsson! Men de klart man är nyfiken. Flera månaders väntan och snart så ska man äntligen få se henne. Vem hon liknar, vems ögon hon har. På 3D-ultraljudet så såg de ut som hon hade pappas haka, min näsa, fast alla bebisar har i för sig runda små potatisnäsor, så de är ju inget att gå på. Både jag och Adam är blonda i grund och botten, kommer hon vara blond? Kommer hon vara en liten tjockis med valkar, en sån jag drömt om, pappa Adam önskar sig ett barn utan valkar, medan jag älskar bebisar med valkar. De blir ju jobbigare att bada och rengöra mellan valkarna, men de är så sött! Tjocka barn ska de va! Tänk att vår väntan snart är över. Om 3 veckor och 3 dagar så vet vi att vi har henne här. Sen är hon givetvis välkommen tidigare. Jag har ju gissat på söndag, den 15:e, så hon får gärna komma då, 6 dagar innan BF är precis lagom tänker jag.

Hoppas att vårt barn inte kommer se ut så här.
Den där blicken ungen ger mig, skrämmer mig!

Regn och Braxton Hicks

2012-01-12T11:53:00.005+01:00

Hade tänk jag skulle ge mig ut på en lagom promenad idag, i snigelfart. Men de är så grått och mycket regn. Vill inte ens titta ut. På nått sätt är de ändå skönt att de regnar, slapp jag promenaden. Hade aldrig orkat. Värken i slutet av ryggen sitter kvar. Kan inte förstå de människor som går med kronisk värk, hur står de ut? Jag står knappt ut nu.
Även denna natt braka de loss med ordentliga värkar, jag spände mig automatiskt, vilket gjorde allt värre. Som tur var Adam mer fokuserad än mig och låg bredvid och andades lugnt så han fick in mig i rätt andning. Tack profylaxkurs! Jösses vilken skillnad när man är avslappnad. Jag som trodde att jag hade lätt för avslappningsövningar tack vare yogan och sånt, men inte när de väl kommer till kritan visar de sig. Värkarna kom tätt, med 4-6 minuters mellanrum. Jag blev nervös, stängde av min "värk-app" istället för att fortsätta klocka dom, jag tyckte vi skulle sova. De är ändå inget på riktigt tänkte jag. Värkarna dök upp några gånger på rad, sen minns jag inget mer. Jag somna. Vaknar upp med ont i ryggen och värkarna har kommit några stycken, oregelbundet.

Jag hade inte föreställt mig att den sista tiden skulle vara så här. Jag trodde man fick värk och så blev den allt tätare och intensivare och då åkte man in. Hade aldrig tippat på att man får uppleva "låtsas värkar" så här mycket innan. Ju mer jag läser om förvärkar, Braxton-Hickska sammandragningar som det egentligen heter, på bloggar och informationssidor så förstår jag att det är jätte vanligt att leva i denna lilla "övningsbubbla" långt innan förlossningen. Tycker det är knäppt. Omföderskor kan tydligen drabbas ännu mer av förvärkar, tidigare och kraftigare än förstföderskor. Jösses, jag längtar inte till att bära mina andra avkommor.

På de flesta bloggar jag läst om förvärkar, så skriver de att förvärkarna inte gör så ont. De kan jag inte hålla med om. Jag tycker att dessa Braxton-Hicks sammandragningar gör göööör ont! För kanske fyra veckor sedan kunde jag kalla dom milda, men de har verkligen blivit värre för varje dag som går. Jag är inte nervös inför förlossningen. Men jag börjar allvarligt talat bli nervös inför att möta denna smärta som komma skall. Vem vet, jag som verkar ha en "låg smärtgräns" kanske klarar av de allra värsta värkarna. Jag måste nog försöka fokusera på att klara av det i alla fall. Allt handlar egentligen bara om att lura sin hjärna, ha rätt inställning. Sen all denna förvärk som har vart de senaste ska jag ju egentligen bara vara glad över, den värken har ju förmodligen gjort nytta. De har förhoppningsvis gjort så min livmodertapp mognat eller håller på att mogna. Dessa värkar gör ju att jag kommer ett steg närmare mitt barn, även om de bara är "låtsas värkar" som för tillfället känns jävligt onödiga.

Sängläge

2012-01-11T21:48:00.004+01:00

Har intagit sängläge. Helt slut. Laddat ner någon mesig kärleksfilm jag ska titta på nu nerbäddad i sängen. Hoppas att John Blund hälsar på tidigt. Värken vägrar släppa, vågar inte äta mer Alvedon heller. Men de är inga värkar jag talar om, inte ens förvärkar. De är en ihålig i sittande värk, den kom imorse och verkar vara fäst vid mig. Vägrar släppa. Lillan i magen ligger och buffar, de är trångt nu. Tycker nästan mer synd om henne än om mig själv. Hon måste vara helt hoptryckt där inne i mörkret, stackars liten. Kom ut nu istället. Tror du har mycket roligare här ute hos pappa och mamma än i mammas mage. Din pappa larvar sig och pratar med magen om att du ska stanna kvar där inne några veckor till. Men lyssna inte på honom, han gör så för att reta mig. Din pappa längtar precis lika mycket efter dig som jag gör! Vi är så nyfikna på dig, vår lilla dotter.

Skrynklig hud

2012-01-11T15:56:00.001+01:00

Nu bor jag i badet igen. Badkaret är nu min bästa vän. Jag kan snart inte räkna på fingrarna hur många gånger jag badat de senaste veckorna. Ni kan ju inte kalla mig smutsig i vilket fall. Däremot russin. Mina fingertoppar är hur skrynkliga som helst. Men när värken kommer och hälsar på så är visst bad det enda rätta för min del. Förlossningens tips om att ta två Alvedon och vila går inte riktigt hem hos mig. De är fortfarande ländryggen som spökar. Försöker tänka på annat, typ som att i slutet på mars/ början på april börjar uteserveringen på söder, de ser jag fram emot! De ska jag försöka fokusera på hela dagen. Uteserveringar, sol och barnvagnspromenader. Södermalm är som finast på våren.

10

2012-01-11T12:56:00.001+01:00

Idag är det 10 ynkliga små dagar kvar till vi är beräknade. Ynkliga? De känns som 10 dagar är en evighet, Förvärkarna fortsätter att plåga mina kvällar. Igår trodde jag än en gång att de "va på riktigt" när ryggslutet värkte så pass hårt i en sammandragning att det kom tårar. Men de gick över. Som vanligt. Hur länge ska det hålla på? Både jag och Adam kommer inte ta de riktiga värkarna på allvar när de väl kommer då kroppen håller på att luras så här mycket innan.

10 dagar till BF och bara en vecka kvar till mitt besök på MVC, som jag hoppas slippa gå på. Vi får se. I "värsta fall" så är det bara 24 dagar kvar till igångsättning. Kan man väl stå ut till.

Idag har jag ringt Habos kyrka och ändrat tid för vigseln. Kontaktat banken då jag och Adam ska ta tag i att byta bank så vi har samma bank och starta hushållskonto och ett sparkonto till lillan och allt annat sånt där vuxet. Känns bra. Familjärt att gå till banken på möte tillsammans. Sen har jag även bytt min klipptid. Jag är ju rolig som hade bokat en tid mitten på februari (då Adam inte är pappaledig) mitt på dagen och tänkt att jag skulle kunna gå dit utan lillan för att hon ska slippa alla starka lukter och allt. Men då säger min frisör lite smidigt "Men hon kan ju inte vara utan dig i 2-3 timmar, hon måste ju ammas också?" Haha. Hur tänkte jag där? Jag som inte färgat håret under hela graviditeten (inte ens under de första veckorna då jag inte visste om de lilla växande fröet i mig) har bokat en tid PÅ FREDAG! Så svår var jag att övertala, min frisör tyckte de va mycket bättre att göra slingor när hon är i magen än när hon är i en barnvagn bredvid, frisören trodde de skulle göra mer skada. Så jag ska alltså äntligen göra något åt mitt tråkiga hår efter 9 månader, de va på tiden! Kommer jag vara piffig och fin när lillan kommer ut och ser sin mamma för första gången. Bara hoppas på att hon inte vill ut innan fredag nu då. Men de tror jag inte. Men även om jag nu slingar mitt hår under graviditeten och jag har vart emot att göra de så är jag ändå nöjd att jag väntat tills nu, nu är ju ungen ändå färdigbakad. Kan nog inte göra så mycket skada som jag inbillar mig.

Så har jag även läst på om "hindersprövning" och vigselblanketter på skatteverket. De är blanketter man måste beställa 4 månader innan bröllopet, för att se om de finns något hinder till vårt bröllop, rent juridiskt. Till exempel om någon skulle vara gift eller om man skulle vara nära släkt med varandra. Så det blir nog inget problem för mig och Adam. Men de är mycket mer att fixa än vad man tror. De är inte bara att kliva in i klänningen och säga -ja! Så som vi trodde från början...

Nu ska jag sysselsätta mig med att kolla på serien Once upon a time, jag och Adam började se tre avsnitt, han tyckte de va töntigt och dåligt. Jag tycker pinsamt nog att det var bra. Lagom spänning för mesiga mig och så handlar de om olika sagokaraktärer, tycker de är jätte mysigt med sagor. Men de är nog lite töntigt, passar mig, fast sånt kanske man inte ska erkänna här ;) Kanske man ska behålla för sig själv.

Fru och barn.

2012-01-10T21:32:00.002+01:00

Ikväll har jag och Adam ägnat tid åt att diskutera bröllop. Än är det inte slutdiskuterat men vi har kommit en bit åtminstone. Vi har märkt att det inte är en lätt match att planera ett bröllop. Vi har även ångrat oss om tiden vi bokat till vigseln så jag ska ringa och ändra den imorgon och hoppas på att de går få en senare tid. Så kan jag även meddela att det inte blir något dop, för vi har ju bokat till både bröllop och dop. Men vi har mött varandra halvvägs jag och Adam, så det blir inget dop.
Vi har suttit och letat psalmer, vilket inte är enkelt när min blivande man inte direkt är vän med Kristus. Adam är inte ens med i svenska kyrkan. Men vi har hittat några utan "gud", "herren" och "fader vår".. Man kanske borde gifta sig borgligt. Men jag gillar inte tanken av att säga ja till Adam i ett bibliotek eller ett stadshus. Brandstorps kyrka har jag vart i sen barnaben och tycker den är de vackraste som finns. Jag vill inget annat än att vigas där. Är jätte glad att Adam går med på det, även om det blir psalmer utan Guds närvaro, det gör mig inte ett skvatt. De är sött att vigas i brudens hemtrakter tycker jag.
Vi har även lyssnat på olika bröllopsmatcher och tycker att alla låter kungliga och överdrivna!?

Även om det inte blir något dop så ska ju självklart lillan få sig ett namn ändå. Vi har kommit fram till att de kommer bli hela tre namn, ett tilltalsnamn - Juni och två mellannamn - Alva & ? Vi vet inte vad de andra mellannamnet ska bli än. Jag vill helst att det ska vara ett släktnamn, Alva är ju namnet min farmor bar, så skulle gärna ha ett släktnamn från Adams släkt.
Adams släktnamn som jag känner till; Anita, Ulrika, Alvi, Agnes, Hilda, Ellen, Anna. Har inte namn så långt tillbaka på hans släkt. Men min släkt har jag namn på ända från 1820-talet. Mina släktnamn som jag känner till är; Sofia, Signe, Ida, Maria, Karin, Sigun, Erna, Daga, Amanda, Rigmor, Karolina, Emma, Matilda. Får se om vi kan komma överens om något, Adam tycker om Cecilia men de har vi ingen släkting som heter, kanske vi tar de ändå? De måste ju passa ihop med de andra namnen. Annars får hon nöja sig med ett mellannamn.

De är mycket som ska planeras och diskuteras nu de kommande halvåret. Att bli fru och få barn är inget litet steg i livet. De ska bli spännande och gå tillbaka och läsa om allt detta när barnet är här och vigselringen finns på mitt finger. Längtar så tills alla planer är färdigplanerade!

Telefonsamtal

2012-01-10T15:37:00.002+01:00

Denna dag har rusat förbi! Fast jag klev upp strax efter 8 tiden så har dagen gått så snabbt! Jag är överlycklig för det!! Mer såna här dagar!! Jag tror att jag har upplevt dagen som kort bara för jag tillbringat nästintill hela dagen i telefonluren. Började med samtal med mamma på morgonkvisten. Fast vi pratar ju i telefon varje dag, så inget ovanligt. Sen en timmes tjat om bröllop med Miriam. Och i eftermiddag har jag ägnat hela två och en halv timma i luren med Natalie, har fått råd om mina bröllopsplaner och hunnit diskutera tusen andra samtalsämnen också. Fasen va bra det är att telefonen finns. Jag har ältat de förut men säger de igen, telefonen gör så att inte avståndet känns så långt. Tänk va jobbigt om man skulle behöva skriva brev till alla, och vänta på svar. Så idag är jag glad, lycklig och tacksam över all fin telefontid jag fått. Tack mina vänner för er tid! Guld värd. Hoppas att de blir lika många och långa telefonsamtal även när jag är mamma ♥ Det är behövligt!

Gästlista

2012-01-10T12:15:00.005+01:00

Sitter med den där, (förlåt mig) jävla gästlistan nu igen!! Får snart panik på mig själv. Jag kan ju inte ens veta vem jag är vän med längre. Låter hemskt, men så illa är det inte. Jag vet bara inte hur jag ska prioritera. Svårt. En del har jag känt sedan barnaben men knappt pratat med sedan jag flyttade till Stockholm. Vissa har hälsat på oss här, vissa har knappt hört av sig. Andra har jag blivit vän med under tiden jag bott i Stockholm. Vissa är mina vänner fast inte så nära att vi skulle umgåtts ensamma, utan de kanske egentligen är mina vänners vänner. Förstår ni mitt problem? Hur prioriterar man mellan de man känner. Jag blir orolig över att folk ska tänka "hon bjöd inte mig, men hon bjöd den där!!" då tänker ni; men så tänker väl ingen om ett bröllop, för de är ju min och Adams dag, vi väljer ju vilka vi vill dela vår dag ihop med. Men JO, det är Tidaholm vi pratar om. Staden där alla vet allt om alla, alla bryr sig om alla och alla pratar om alla. Jag dömer inte, jag har själv vart sån men försöker avvänja mig från dessa småstadssymtom. De är svårt. Ännu svårare att skriva en gästlista när man tänker som en småstadsbo, tänker mer på vad alla andra ska tycka, än vilka jag själv vill uppleva min dag tillsammans med. Känns som att listan innehåller mer frågetecken än tidigare nu. Fler har blivit strukna och fler har blivit tillagda. De har förvandlats till en helt annan bröllopsfest. Nu har vi 37 stycken säkra kort, men med alla frågetecken så blir de 50 gäster totalt. Jag och Adam ska sätta oss ner ikväll och titta över de här en "sista" gång. För jag vill ju inte bjuda folk bara för att vara "snäll" eller för att slippa dåligt samvete.
Har pratat med Miriam i telefon i evighet och frågat henne om råd och tips medan hon bakade. De lättade lite trots att elvispen gjorde en ur fokus litegrann. Hon tyckte jag skulle ställa mig frågan "skulle denna gäst bjuda mig på sitt bröllop?" Sen tänker jag faktiskt att de kan ju inte va hela världen att inte bli bjuden, för de är ju festen man bjuds in till. De som gärna vill komma ändå kan ju alltid komma till själva vigseln i kyrkan, den är ju öppen för alla, till och med de oinbjudna ;)

Bullmamma

2012-01-10T09:30:00.000+01:00

Magen vecka 39

2012-01-09T22:52:00.002+01:00

(38+2)

Graviditetsveckorna går hur fort som helst. Tänk att magen redan är i vecka 39! Synd bara att inte dagarna upplevs som de går lika fort som graviditetsveckorna. Men man får stå ut. De är ju allvarligt talat inte långt kvar. Så här nära vårt barn har vi ju aldrig varit tidigare. Som ni ser så är magen ungefär lika stor som förra veckan, tycker i alla fall jag. Bristningarna syns fortfarande svagt, men jag ger inte upp hoppet på bio-oil oljan, den har visat framsteg. Mina bröst har fortfarande inte riktigt förstått att jag är gravid, de vägrar växa, men jag inser nu att de kanske bara är bra. Sen när mjölken kommer så kommer de ju i vilket fall lägga på sig och då kanske de är skönt att de inte växt för mycket nu, slipper man kanske hängiga påsar senare. Jag kan fortfarande ha mina bh:oar jag hade i årkurs 7, känns ändå okej, fast de är elva år sedan.
Mina ben har nästan blivit smalare (?) känns det som. Det ser ut som de på fotona också, mina mamma-tight "hänger" ju! De är visserligen nedvikta, men de har suttit tight på lår och höfter tidigare. Men jag klagar inte. Jag trivs faktiskt med min gravida kropp. Det tog ett tag för mig att börja trivas bara. Och nu när jag gillar de så är det snart över. Men bara för jag trivs i kroppen så vill jag inte bli fast i den direkt. Det är mycket annat som är jobbigt. Jag tror alla som upplevt en graviditet kan hålla med om att de även finns en baksida på denna underbara upplevelse.
Undrar om detta blir den sista uppdateringen på magen eller om vi hinner fotografera magen i vecka 40. På lördag går vi in i vecka 40, och sedan när den veckan passerat så har en hel graviditet passerat. Shit!

Måndagens "passa på" sysselsättning

2012-01-09T18:59:00.001+01:00

Dagens sysselsättning har endast vart vila, sova och vila. Har inte haft någon energi. Sover hela nätter men skulle ändå kunna sova hela dagen. Ser de som positivt. Alla runt omkring pratar om hur viktigt de är att ladda ordentligt med sovtimmar innan man kliver in i det nya familjelivet. Framför allt ladda med sömn till förlossningen, vem vet, kanske blir en lång utdragen förlossning som gör att jag missar två nätters sömn. Så sova blev helt enkelt min "passa på"-sysselsättning idag.
Jag ska strax gå till affären och köpa mjöl. Imorgon vill jag sysselsätta mig med bullbak. Det är nog också något man ska passa på att göra nu innan hon tittar ut. Fylla frysen med fikabröd. Vaniljbullar och kanelbullar är de som lockar.

Lektionsplanering

2012-01-09T13:36:00.003+01:00

Sitter och försöker klura ut en bra lektionsplanering. På fredag ska vi hålla en lektion för våra kurskamrater, gruppvis. Men verkar som de bara blir jag och Sanna i vår grupp. Och inte ens hundra procent säkert jag kan åka in till skolan. Får ta taxi in har jag tänkt. Allt hänger på Juni i magen. Hur som helst vill jag försöka bidra med idéer och känna mig delaktig i själva lektionsplaneringen åtminstone. Vi kommer inte ens få betyg på detta, utan detta anses vara en "övning" enligt universitetet, så egentligen behöver jag inte lägga energi på det här. Men jag gör de åtminstone för Sannas skull. Hon ska inte behöva göra allt själv. Synd bara att mina idéer hittills är värdelösa. Jag ritar hjärtan istället för att skriva något vettigt. Lektionen ska handla om konsthistoria. Inte min starka sida. Att tänka överhuvudtaget just nu är inte min starka sida.

Ursprungligt BF

2012-01-09T12:04:00.001+01:00

Ja, idag är det den 9:e januari, vårt första datum vi hade innan ultraljudet. Det datumet som enligt min menscykel beräknar bebisens ankomst. Så vi får väl se. På tal om mens så trodde jag att jag fick det i natt, haha! Gick upp för en kisspaus kl 05 ungefär. Kissar och ser sedan att hela pappret är mer rött än vitt. Jag var så trött så jag tänker bara "Nä, orka få mens nu på natten....." Tillslut slog det mig, jag ÄR ju GRAVID, jag ska INTE ha MENS!! Så när jag tittar ner i trosan så ser jag att det än en gång har hälsat på något manet liknande blandat med slemmigt blod (ja, de låter inte direkt vackert?). Slemproppen, tänker jag överlyckligt och går in till Adam och lägger mig och somnar om direkt igen. Nu var nog inte detta hela proppen. Men jag är lycklig för varje litet steg jag närmar mig.

När jag vaknar vid 8 tiden i morse så sitter den molande värken fortfarande kvar i ryggslutet och har även spridit sig som mensvärkliknande smärta i undre delen av magen. Men de är som en ihålig smärta som inte kommer och går, utan denna sitter kvar hela tiden, inte några förvärkar med andra ord. Jag slänger i mig två Alvedon och somnar om.... till NU 11:30! Jag är inte klok. Fast de är ju skönt att jag samlar mig och sover ordentligt nu.

Känns trist att inte vara i skolan. Men ändå bra. Idag ska jag äntligen lämna in alla tentor och dyligt som vart klara i flera veckor och bara väntat på att få skickas in. Då kanske jag kan slappna av över att jag är färdig med allt som sätts betyg på i vilket fall. Jag är även lite nervös över att Adam jobbar nu hela tiden som vanligt. Låter kanske löjligt, men hade ju helst önskat att lillan i magen väljer att sätta igång något när han är hemma. Känns tryggare så. Men de tar bara 8 minuter för han och köra hem med bilen typ. Så de är ju ingen direkt fara. Jag har nog bara blivit bortskämd med att han vart ledig så mycket, sedan den 21 december har Adam jobbat en enda dag. De är nog därför de känns extra trist att inte ha han hemma. Men snart får han vara ledig igen, pappaledig ♥

Varmvatten

2012-01-08T20:56:00.004+01:00

Nu har jag bosatt mig i badkaret igen. Fjärde kvällen i rad som jag lägger mig i kokande vatten. Tänk hur mycket varmvatten de går åt. Ett badkar rymmer cirka 150 liter. Jag har alltså förbrukat 600 liter varmvatten på bara fyra dagar. Tur vi inte har kallhyra eller är bosatta i Gambia utan vattentillgång eller att mitt vatten har gått, då får man ju inte bada! Jag är lycklig och tacksam över de 150 liter vatten som räddar min kväll. Jag är också tacksam över alla onödiga prylar vi har i hemmet, vårt ljudsystem i badrummet är guld värt. Appen Sonos är verkligen toppen! Går få in allt. Både jag och lillan i magen lyssnar på digilistan just nu. Uppskattas.

Ingen skoldag

2012-01-08T20:12:00.001+01:00

Imorgon är det skoldag på universitetet. En kort redovisningsdag. Jag har redan mejlat kursansvarig om att jag inte tänker dyka upp. Varken jag eller Adam tycker jag ska åka dit. Inte för att vi tror att lillan ska ploppa ut på tunnelbanan, utan för att jag börjar få lite svårt att ta mig fram, allt beror på om förvärkarna håller sig borta eller inte. Och de kan man ju inte veta i för väg. De tar tid för mig att ta mig till vårt garage, va ska de då inte ta att gå till pendeln, sedan från pendeln till tunnelbanan, och sedan upp för alla typ åtta trappor till skolan. Nä, dålig plan. Så imorgon blir jag hemma. Håller tummarna för att jag ska kunna gå en dag denna vecka, helst torsdag. På fredag är kursen slut. Därefter börjar min mammaledighet. Känns overkligt att de är så nära nu.

Nytt försök

2012-01-08T17:40:00.002+01:00

Idag gjorde jag och Adam ett nytt försök med att gå på bio. Det gick bättre än i fredags. Så nu har vi äntligen sett denna omtalade Simon och ekarna. Salongen var fullsatt, inte en enda stol ledig. Filmen var bra, djup, sorglig och annorlunda. Jag gillade den samtidigt som jag inte gillade den.
Jag gillade heller inte att mannen bredvid mig (inte Adam) luktade gammal människa och handtvål. Ni vet såna där hårda vita tvålar som brukar bli gula tillslut. Jag försökte att inte andas genom näsan. Men de va inte så lätt när en och en annan värk dök upp under filmens gång. Så dagens "passa på"-sysselsättning blev alltså - en bioföreställning. Fast de ska vi nog hinna med även som småbarnsföräldrar. Jag längtar redan efter att få gå på barnvagns bio under min mammaledighet!

Och ni som undrar om bebisen vart på utgång för min dåliga uppdatering, så tyvärr inte. Om de ändå vore så väl. Har bara haft bloggtorka. Inget vettigt att skriva. Så här blir inga barn gjorda tänkte jag skriva, men barnet är ju redan gjort, jag mena här är inga barn på utgång. Inte än. Jag får nog stå ut med förvärkar och elände. Nu har ländryggen börjat värka mer och mer också. Härligt.

Kvällens "passa på" sysselsättning

2012-01-07T21:40:00.007+01:00

Eftersom jag ska försöka underhålla mig med passa-på-grejer nu innan lillan kommer så blev faktiskt kvällens sysselsättning att rå om sig själv lite extra. Putsa lite på kropp och själ. Så som att ta ett varmt bad med olja, fila fötter, måla tånaglar, noppa ögonbryn, rengöra porer, lägga ansiktsmask och peeling. Ja, typ sånt som man inte kommer ha tid för på ett bra tag. Eller de kanske man har? Men de småbarnsmammor jag känner prioriterar inte direkt att lägga ansiktsmask före blöjbyten och amning. Så nu luktar jag gott, känner mig ren från topp till tå och de är faktiskt roligt att känna sig fräsch. Jag blir till och med glad när jag tänker på att jag ska kasta upp fötterna i förlossningssängen, då de har nytt nagellack och är fina och fräscha. Kommer ju säkert jag tänka på när jag väl ligger där? Haha. Kanske inte. Men ändå skönt att känna sig så fin man kan. Medan jag har sysselsatt mig i mitt lilla mini-spa i badrummet så har värkarna kommit och hälsat på igen. Vet inte om de är här för att stanna eller för att göra en repris på gårdagen. Återstår att se. Men dessa värkar gör inte lika ont som de har gjort tidigare. De är mer molande värk. Undrar om de överhuvudtaget är värkar. Men vad skulle de annars vara? Om livmodern spänner sig och blir hård, trycket nedåt ökar och så känner man hur smärtan blir intensivare och sedan släpper. Varför kan de bara inte braka till ordentligt!!

Ge mig vår

2012-01-07T14:26:00.000+01:00

Falskt alarm

2012-01-07T13:13:00.002+01:00

Ja, igår kväll blev vi ordentligt lurade av min kropp. Vi trodde på allvar att de skulle börja hända grejer de närmaste dygnen. Men än en gång så spelade lillan och kroppen oss ett spratt. Efter kl 00:00 så hade jag regelbundna värkar som upprepades med 10-12 minuters mellanrum. Jag gick och la mig i badkaret i hett vatten vid kl 01, värkarna kom även i badet. Men efter badet när vi lagt oss i sängen börja värkarna trubba av och komma var 20-22 min istället. Kändes både skönt men jobbigt. Adam började ändå göra sig redo och fixa fram de allra sista till BB-väskan, sånt som man inte packar långt innan, som mobilladdare och sånt.
Vi fortsatte klocka värkarna ända till 02:40 och de var fortfarande regelbundna men kom med 20 minuters mellanrum. Till slut somna jag, skönt. Vaknade upp två gånger i natt av värk. Men somnade snabbt om när värken lagt sig. När vi vaknade i morse var de som att värkarna aldrig vart och hälsat på. Har haft två värkar på hela dagen idag. Så de var bara ett falskt alarm. Som vanligt. Men nu känns de i kroppen att de börjar hända grejer. Svårt att förklara. Men jag är så kass i magen att man kan tro att jag kissar där bak, ursäkta min öppenhet, men de är ju ändå ett tecken att något är på gång. Frågan är ju bara NÄR? Hur lång tid ska kroppen egentligen ha på sig för att förbereda sig? Men både jag och Adam har googlat på förvärkar och latensfas hela natten och vi har kommit fram till att de kan nog komma flera såna här falsk alarm innan något sker på riktigt. Vill tillägga att detta är fruktansvärt frustrerande. De onda värkarna ger en hopp om att nu är det snart dags att få träffa vårt barn. De är som värkarna skrattar en rakt i ansiktet. Nästa gång hoppas jag att värkarna ska gå åt de andra hållet att de blir mer intensiva och täta istället för att avta. Snälla.

om ett halv år är jag gift!

2012-01-07T12:37:00.000+01:00

Ja, de är inte klokt vad tiden går fort! Snart är de ett år sedan vi förlovade oss. Och just denna dag är det exakt 6 månader kvar till vår bröllopsdag. Nu känner jag mig inte stressad längre. De mesta är planerat eller så har vi åtminstone grubblat över de. Snart ska jag skicka efter bröllopsinbjudan och börja titta över adresser och inbjudningslistan. De är nog den som börjar bli problemet. Adam är nästintill säker på vilka som ska bli hans gäster. Jag velar hela tiden. Har flera stycken som jag inte är hundra på, de kommer tankar som "men vi har ju ingen kontakt längre, ska jag verkligen bjuda henne ändå?", "vi har ju blivit bra vänner nu de senaste året, kanske ska bjuda in dom ändå?".. Ja, den där gästlistan ser olika ut för varje månad känns det som. Dessutom så är de flera vänner som skaffat partner sen vi tittade över listan. Så de är nog närmare 50 gäster nu än 40 som det var från början. Men detta ska vara slutdiskuterat innan lillan kommer ut. Då ska vi ha en färdig gästlista, så är de bara för oss att börja slicka frimärken och posta. Trots att bröllopet inte är förrän juli så vill vi nog få ut inbjudan runt mars, innan folk börjar planera sin semester. Och va jag har hört är livet som småbarnsförälder ganska körigt och all tid går till den lilla. Så lika bra att planera så mycket vi bara kan NU.

Sen har mina fina vänner här i Stockholm erbjudit sig att ha en bröllopsklänning dag med mig i vår! Vi ska titta på retro vintage klänningar, de ska sitta i sofforna med små drinkar och jag ska springa fram och tillbaka som modell i de olika klänningarna! Precis som på film :) Jag ser verkligen fram emot denna dag! Kan tänka mig att de blir runt april-maj någon gång. När de börjar närma sig ska jag bjuda upp mina gamla vänner från småstaden så att de också kan vara delaktiga i min bröllopsklänning-dag, om de vill! :)

Fick ett inspirations tips av min fina vän Anna, en bröllopsblogg, precis i min smak! När jag tittar in där så vill jag verkligen gifta mig nu!! Vintage Honeymoon När jag blundar så kan jag se mig och Adam, nygifta, åka häst och vagn och skåla in vårt nya liv som man och hustru. I mitt knä sitter de en lite prinsessklädd flicka, vår lilla flicka. Jösses vad jag längtar.

Vecka 39

2012-01-07T09:37:00.004+01:00

95% av graviditeten har nu passerat! 2 veckor kvar till BF. Idag är inte vilken dag som helst. Idag är det pappa Adams "gissningsdag". Vi får se om lillan lyssnar på sin pappa och tittar ut. Jag har svårt att tro det. Tror de kommer dröja.

Det lilla knytet fortsätter att lagra fett och garderar sig inför ett liv utanför den trygga magen. Den rosa hyn går mot vit men har fortfarande inte utvecklat pigment. Barnet är ungefär 50 cm långt nu.

Barnets hjärna väger nu 400 gram. Den utvecklas hela tiden och kommer inte vara färdig förrän barnet är två år. Tånaglarna har vuxit ut och täcker hela tån.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.

Barnets fostervätska förnyas var tredje timma. Navelsträngen är nu ungefär lika lång som barnet från topp till tå.

Oftast går inte mamman upp i vikt de sista veckorna, en del kvinnor kan till och med gå ner i vikt. (?)

Ett eller två mellannamn?

2012-01-07T00:22:00.005+01:00

Jag har två mellannamn, Sigun Sofia. Adam har ett mellannamn, Daniel. Vi kan inte riktigt bestämma oss om lillan ska få bära ett eller två mellannammn. Jag själv gillar att ha två, bara att de alltid frågas om vilket av namnen som är mitt tilltalsnamn. Än så länge har vi ett mellannamn, Alva, efter min farmor. Men vi hinner nog bestämma oss innan man ska fylla i pappren till Skatteverket, de är ju ändå en tid efter födseln som pappren ska skickas in.

Magmålning

2012-01-06T21:44:00.000+01:00

Ikväll har vi underhållit oss med magmålning. Som sagt man får passa på medan man kan. De sista dagarna nu innan förlossningen ska jag försöka att bara ägna mig åt "passa på"-grejer. Och detta är väl ett "passa på" om nått, för sen finns de ju ingen kula att måla på. Både mamma och pappa har fått måla på lillans krypin. Kan ju tillägga att jag själv såg inte vad jag målade under naveln, vilket syns ganska tydligt. Haha. De va svårt att måla upp och ned och emellanåt så sparka lillan till. Men det var inte meningen att de skulle bli snyggt, meningen var att det skulle vara mysigt och det var det. Undra vad vi ska göra för passa-på-grej imorgon! :) Har märkt att väntan inte blir lika jobbig om man sysselsätter sig med sånt som man ska njuta av nu innan hon finns hos oss. Min långa fika-dag igår kändes otroligt mysig då jag fick känslan "tänk om de här är sista gången jag gör detta själv". Skönt att jag har hittat ett bra tänk och ett bra sätt att underhålla mig i min väntan.

"Mammas" mästerverk. Cirklarna är oerhört runda och allt som är på underdelen av magen är verkligen vackert! Haha. Hjärtana ser ut som någon i årskurs 2 har gjort.

"Pappas" mästerverk. Att Adams blev bättre beror på att han kunde se hela magen. Det tror åtminstone jag, eller så vill jag bara tro det ;)

ut från mitt hus

2012-01-06T16:28:00.001+01:00

Nu har jag slängt ut tomtarna från hemmet (förutom Adam). ;) De tog mig hela 3 minuter att plocka bort julen. Kanske beror på att vi hade så enormt "mycket" julpynt i år, not. Nästa jul gäller de att pynta till mer ordentligt. Speciellt när vi har barn i hemmet. Denna jul har knappt märks i vårt hem. Men de beror ju på att vi fick köpa julpynt från start också eftersom vi slängde allt från tidigare år förra året. Jag har kvar två små juliga ljusgrupper bara, de ska eldas klart först, sen kan de också försvinna från hemmet. Hej då julen. Nu vill vi ha vår.

Simon och ekarna

2012-01-06T13:38:00.006+01:00

Nu ska vi strax iväg på bio, mysigt med eftermiddags bio, de gillar jag. Fanns inte många filmer vi ville se eller som vi inte redan hade sett. Den enda var Simon och ekarna, den är tydligen nominerad till 13 guldbaggar och har fått topp betyg! Varken jag eller Adam har läst boken. Men vi hoppas att vi kommer gilla filmen.

Vi ska även äta lunch ute, mysa och handla lite. Är glad att denna dag inte är lika stilla som förr. Adam berättade att han till och med minns att han inte skulle gå ut och leka på trettondagen som barn, utan de var en dag då alla skulle stanna inne i sina hem och typ vila. Detta har inte jag något minne av. Men han är ju visserligen elva år äldre än mig. Skönt att man får vara aktiv på trettondagen nu för tiden. De finns ju många andra dagar på året man kan vila på :)
__________________________________________________
Hmm.. Tror ni de blev någon bio? Efter vi hade ätit, köpt lite gott till bion och skulle åka upp för att fixa biljetter fanns de visst inte en enda biljett kvar!! Har aldrig hänt förut. Hela Huddinge hade visst planerat att gå på denna föreställning idag. Så vi fick pallra oss hem igen. Tur vi har massa filmer hemma vi kan se istället. Innan vi åkte hem så gjorde vi ett stopp på den stora leksaksaffären Toys r us, köpte lite akvarellfärg och fnissade bland alla babyprylar.

Snutte beroende

2012-01-06T12:30:00.002+01:00

Ni kanske minns att jag skrev ett inlägg i slutet av augusti om mammadoft & pappadoft. Ni kan läsa de HÄR. Nu har vi haft Junis små vänner i sängen i drygt fyra månader. En av dom sover jag med varje natt, snutte-tigern. Den måste verkligen vara indränkt i min doft nu. Om jag tänker att lillan skulle titta ut om bara några dagar, så känns de faktiskt konstigt att hon skulle ta över den, haha. Att jag ska sova utan. Kan de vara så att jag som snart blir 24 jordvarv har blivit beroende av en snutte? Låter märkligt i mina öron. Men den har blivit som ett litet hjälpmedel till sömn de senaste månader. Att ligga och pilla på den tills man slocknar. Otroligt sövande. Eftersom den redan borde ha lukt av både mig och Adam så får jag nog börja med "avvänjning" redan nu ;) haha! Så i natt får tiger sova ensam i vagnen och jag får sova med endast Adam, de duger bra det med. Jag vill ju inte bli en snutte-beroende-mamma ;)

Pappas flicka

2012-01-05T22:08:00.003+01:00

Småflickor har en tendens till att bli pappas lilla flicka. De har ofta någon period i livet då det bara är pappa som gäller, oftast under den perioden i livet då de vill vara prinsessor och den enda mannen de vill gifta sig med är pappa. Jag har själv vart där, i den perioden då jag var pappas flicka.

Jag är helt bombsäker på att denna lilla tös som ligger och bakas i min mage kommer bli pappas lilla flicka. Man kan redan nu på ett märklig sätt känna av att man har ett slags band och relation till livet i magen, i den relationen är pappan tyvärr utanför. Men jag kan ju ändå känna av hennes reaktioner i magen. Nu när hon haft min mage som hem så pass länge så kan jag känna av hennes olika reaktioner, till exempel hur hon rör sig stressigt då jag blir rädd av skräckfilm. Men en sak vet jag säkert, i vissa lägen är de bara pappas hand som duger. När lillans pyttelilla bebisrumpa trycker och pressar så hårt mot min mage att jag tror att magen ska spricka, jag försöker med allt för att få bebisens lilla stjärt att hitta en bättre plats i magen, men inget duger. Till slut kommer pappas hand och klappar magen. Lillan hittar ett nytt läge och det blir som ett lugn i magen. Märkligt. Visst kan hon boxa på sin pappas hand också, men det där ser jag mer som en hälsning av något slag. Hennes rörelser blir mer till ro när Adam är i närheten av hennes bo. Därför är jag helt garanterad över att detta kommer bli en "pappas flicka"-tös.

När jag tänker tillbaka på min egna barndom så kan jag ibland tycka lite synd om min mamma. Eller kanske inte synd, men att jag kan förstå om hon var avundsjuk på min pappa. Det tror jag visserligen inte att hon var. Men om jag själv var i hennes roll och alltid fick höra att de pappa gjorde bara dög och att allting bara kretsade runt min pappa, då skulle jag nog bli avundsjuk. Sen när jag tänker på att de kan förekomma i min blivande familj så känner jag ju inte alls så. Jag skulle nog aldrig bli avundsjuk på Adam. Speciellt inte över att vår dotter älskar han. Däremot så tror jag att de kan vara svårt om man känner sig mindre älskad av sitt barn. Men de hoppas jag att min mamma aldrig kände. Jag har alltid älskat min mamma och pappa lika mycket, även om jag favoriserade pappa i vissa perioder som liten. Jag har så himla mycket tankar och funderingar kring föräldraroller som jag snart kommer få uppleva och utforska själv. De är både spännande och otäckt.

De som är mest otäckt är att jag och Adam ska tillsammans uppfostra ett barn, vi ska forma de barnet till vårt barn. Vi ska ha egna regler, egna rutiner. Vi kommer hitta den moral och etik som passar vår familj. Skrämmande, fast ändå så himla spännande. Men de är ju verkligen ingen lek. Det är ju en människa det handlar om. Vi ska forma en människa, så att hon ska få chansen att växa upp till en god samhällsmedborgare. Vi ska ge henne lärdom över livet och låta hon välja rätt vägar här i livet, och även vägleda henne rätt igen om hon hamnar fel. De är inget litet ansvar de här med att skaffa barn. De är den största händelsen i mitt liv. Och det bästa av allt är att jag vet så väl att jag kommer bli en bra mamma. Jag har ju definitivt tre års pedagogisk utbildning att tacka också, de är absolut till en fördel känner jag. Jag är stolt. Stolt över mig själv. Stolt över mitt val av pappa till mitt blivande barn. Jag längtar så efter att få kliva in i föräldrarollen. Jag längtar efter att få träffa denna pappas lilla flicka.

Trettondagsafton

2012-01-05T20:37:00.003+01:00

Mat, mat, mat.. min blogg har idag bara uppdaterats med ätbara ting. Så jag fortsätter i samma kategori i detta inlägg också. När Adam kom hem från jobbet hade han vart och handlat ingredienser till min favoriträtt, fisksoppa med rotfrukter, skaldjur och saffran! Helt underbart god! Kommer aldrig glömma första gången Adam lagade den till mig i hans gamla hem i Hagsätra. Jag var redan förälskad i han då, men efter den rätten var jag helt fäst i denna man! Mina smaklökar har fått njuta hela dagen. Men jag måste ju passa på att mumsa sånt här medan jag kan. Sen när de är amning som gäller så kan jag ju inte äta denna soppa på ett bra tag eftersom den innehåller skaldjur. Så som sagt. Man måste passa på nu in i det sista. Vi har spenderat kvällen framför en film och ska nog fortsätta kvällen med ännu en film. Imorgon vill jag gå på bio, för de gillar jag.

Flytta hit?

2012-01-05T12:49:00.002+01:00

Ja, jag skulle lika gärna kunna flytta in till konditoriet i Älvsjö. Äta alla mål här. Jag fortsätter min njutning med ännu ett mål här, lunch, hälsotallrik. Vill inte gå hem. Adam jobbar ju idag så de är trist att sitta hemma själv och glo. Dessutom börjar min bok bli väldigt bra. Jag kan lika gärna va kvar i några timmar till, läsa och mysa. Får passa på som sagt. Men kanske inte flyttar in hit, de va lite överdrivet, tjockisvarning på att flytta in på ett fik. Haha. Den söta kassörskan bjöd mig på en blåbärs cupcake till efterrätt. Hon tyckte väl att jag inte va tillräckligt tjock på magen ;)

Solofika

2012-01-05T11:32:00.001+01:00

Mitt i allt gnäll så måste man ju faktiskt försöka njuta också. Fast de är svårt. Nästan som att man hamnar i en gnäll-bubbla ibland. Men idag beslöt jag mig för att spräcka bubblan. Jag ska nu hädanefter göra sånt som jag kommer få skippa ett tag framöver. Så idag blir det solofika. Att njuta av en stor kopp te, årets första mini-semla och en bra bok. Det kommer säkert dröja till jag kan ta en solofika som mamma.
Folk tittar lite för emellanåt får jag ta till lite djupandning när jag får ont. Men jag sitter med mina hörlurar och tittar ner i boken och låtsas som inget. Folk tror säkert jag ska föda här på fiket. Tur jag inte känner någon här. Jag gillar att vara anonym i staden där jag bor, till skillnad från min förra stad. Nu ska jag återgå till min bok och min lilla goda semla. Hoppas ni njuter av denna torsdag ni också!

STORT gnäll och liten frukost

2012-01-05T10:29:00.001+01:00

Jag som alltid vart en riktigt frukost-människa. Älskar att äta yoghurt, ägg, smörgås och massa mer på morgonen. Helst duka upp en hel buffé av frukost. Men nu får jag tvinga mig själv att pilla i mig EN smörgås (som jag delat på mitten för att jag vill ha två pålägg!). Detta är inte alls likt mig. Kanske beror på att de nu knappt finns någon plats för mat i magen. Och om jag äter för mycket så känns de som hon där inne inte blir så nöjd, då bökar hon en bra stund efter måltiden. Men de är snart över. Jag får tänka så. De är över tills jag gifter mig ;)

Igår kväll hade jag hemskt mycket värk i ländrygg och kraftigt tryck nedåt. Snart borde de lilla huvudet sticka fram med tanke på hur mycket tryck jag känner av hela tiden. Om jag ligger ner och tar ett djupt andetag så kan man känna av hur pass långt ned huvudet faktiskt är nu, stor skillnad på bara några veckor. Skönt att de går framåt.
Men tillbaka till min värk, den var verkligen överdriven igår. Så jag la mig i badkaret kl 23 och badade drygt en timma i skållhett vatten. Är enormt tacksam och glad över att vi inte gjorde oss av med badkaret som vi hade tänkt för över ett år sedan. Efter badet var hela min kropp grisrosa från värmen, såg verkligen skållad ut. Adam fick massera mina fötter som hade svällt upp på grund av värmen. Badet gjorde i alla fall att jag till slut kunde somna efter mycket vrid och vänd i sängen. Vaknar kl 05 och måste kissa, som vanligt, alltid vid den tiden, hör hur Adam ropar från sovrummet "Glöm inte kissa i provröret!!". Så då fixade jag det. Sen var de helt omöjligt att somna om? Jag som somnat om och sovit hur bra som helst de senaste! Ska detta redan vända och ge mig sömnlösa nätter. NEJ, ja vill inte! Jag låg vaken till strax innan kl 07. Jag hade nästan somnat flertal gånger men vaknar till av att Adam flåsar, snarkar och skriker ut något på engelska? Jag va inte så kär i han då.

Men trots min dåliga natt så är jag inte överdrivet trött. Men det kanske beror på att detta bara är EN natt. Nu är jag lite orolig inför de kommande nätterna. Jag vill inte ha dem liknande. Jag vill samla kraft och ork inför den stora händelsen. Sen räknar jag ju med att de blir vakna nätter när lillan är här, men då är de ju värt all sömnlöshet i världen säkert. Idag hoppas jag på att antingen slippa alla dessa förvärkar/sammandragningar eller att de brakar till ordentligt så ungen kommer ut! Hur kan jag redan vara trött på det här när jag inte ens gått klart mina 40 veckor? Jag borde vara tyst. Men de är jobbigt att ha ont titt som tätt lite varje dag i snart 4 veckor. I natt har mina drömmar endast handlat om att vattnet går, slemproppar, förlossning, BB och att jag har fotograferat Adam och vår lilla dotter bara några timmar gammal. Kändes inte så roligt att vakna.

Fikamys

2012-01-04T19:01:00.001+01:00

Har haft en mysig eftermiddag med brudarna Anna, Marit och Hetta här på fika. Suttit och babblat och umgåtts i över fyra timmar, skönt! De var deras första besök hemma hos oss, så de va trevligt att de får se hur vi bor och även att få hem lite folk :) Skolveckan börjar ju redan igen på måndag. Men eftersom man aldrig vet i förväg om jag kan gå dit så var de skönt att få träffa några av stjärnorna i klassen redan nu.
De hade med sig presenter också. En söt liten body, som inte var rosa, bra! Världens sötaste och roligaste godnatt bok, med svordomar och otroligt fina bilder. Den går säkert prima att läsa för barnen om man censurerar den! Jag och Adam fick också en "mitt första år som mamma/pappa"-bok, som vi redan har, en exakt likadan. Typiskt. Men de gör inget, tanken som räknas, så den kan vi byta. Tack kära vänner för fina presenter och en mysig dag!

MVC Kontroll

2012-01-04T18:55:00.000+01:00

Dagens kontroll gick bra. Vi pratade om vad som händer om jag går över tiden. Att vi då kommer få en ultraljudstid runt den 27:e januari, kommer titta hur lillan mår och sedan få en tid för igångsättning. Kändes på nått sätt skönt att redan nu få den informationen. Fast jag hoppas ju på att de inte ska behövas någon igångsättning. Fick reda på att man inte får gå längre än 41+6, halleluja!! Det betyder att den 4:e februari är den allra sista dagen för igångsättning för oss. Vilket är exakt om en månad idag. Men oftast får man en tid innan 41+6 trodde min barnmorska.

Alla dessa förvärkar och små blödningar som spökat de senaste tyckte inte min barnmorska om. Hon tycker nästan att något borde hända snart om de ska fortsätta så här. Så därför ska jag gå dit imorgon igen med en skvätt morgonurin. De vill skicka in odling och se så allt står rätt till. Min barnmorska tyckte inte att man borde få ha förvärkar i så här många veckor. Snällt, men de är ju inte mycket att göra åt även om hon tycker det.

Annars var allt fint. Hb värdet låg så pass bra, på 140!! Så jag ska till och med sluta med järntabletterna helt och hållet nu. Otroligt tacksam att få ha så bra värden. Blodsockret va normalt. Blodtrycket låg på 115/70, vilket är fullt normalt. Jag hade inte gått upp ett enda hekto sen sist. Skönt, kanske vikten har stannat av nu. Ligger på 13+ så de känns lagom att stanna på det.

SF-måttet hade växt 1 cm på två veckor, samma tempo som sist. Så nu hade de växt från 34 cm till 35 cm. Alldeles lagom kurva. Lillans hjärta slog idag i 140 slag. De där med hjärtslagen får mig att tro att de är en pojk emellanåt. Bara för att man brukar säga att hjärtslag under 150 är ett pojkhjärta och över 150 ett flickhjärta. Men hur säkert är sånt då? Vi såg ju klart och tydligt att de inte fanns någon snopp där på ultraljuden. Men jag börjar ändå tänka OM nu. För den sakens skull så gör de verkligen ingenting om de blir en pojk, han är lika varmt välkommen. Bara att halva hans garderob består av klänningar, men de är ju ett mindre problem. Fast de är en Juni, det känns verkligen så.

Ja, allting på dagens kontroll var bra. Nästa besök blir den 18:e januari. Men jag hoppas på att vi inte ska behöva gå dit något mer. Jag håller tummarna för att lillan ska titta ut den 15:e, min gissningsdag. Pappa Adam tror att hon kommer redan på lördag, jag tror han har fel.

Magen vecka 38

2012-01-04T11:09:00.000+01:00

(37+4)

Äntligen Onsdag

2012-01-04T10:10:00.000+01:00

Jag har längtat efter denna dag. Idag ska jag äntligen till MVC på kontroll, kanske blir min allra sista kontroll, vem vem? Men är glad att lillan inte tittat ut innan detta besök. Även om vi avrunda allt förra gången så känner jag mig inte färdig där än. Tycker om att gå dit och bli ompysslad. Mysigt på något sätt.
Direkt efter kontrollen kommer Hetta, Marit och Anna från klassen hem till oss på fika. Så sött av dom att åka hit för att jag inte ska behöva åka in till stan. Ska bli mysigt med fruntimmertjöt, skvaller och pluggsnack, behövligt!
Jag är också lycklig över att Adam fortfarande är ledig. Han jobbar bara imorgon, sen är de ju trettondagen på fredag, vilket innebär ännu mer ledighet! De är himla härligt att vara lediga tillsammans. Ser verkligen fram emot de första två föräldraveckorna man får tillsammans hemma. Nu ska jag kliva upp och fixa lite. Tänkte baka något gott att bjuda på. Men motivationen finns inte, så trots bagarutbildning så går jag till konditoriet och köper fika, man får det när man är höggravid. Hoppas ni också får en trevlig onsdag!

Längtan är stor

2012-01-03T22:56:00.002+01:00

Nu är de ju faktiskt bara dagar kvar till jag kliver in i föräldrarollen. Som mest 32 dagar, de är inte mycket. Men längtan är så enorm nu. Dagarna börjar redan kännas evighets långa. Hur ska jag stå ut att gå över tiden? Men jag försöker vara inställd på det, bara för att jag ska klara av väntan. Tidigare har jag skrivit att de går hur bra som helst att vänta. Men det där är olika från dag till dag har jag märkt. Idag har jag haft ont. Tryck nedåt. Kraftiga sammandragningar/förvärkar, ja, till och med lite blod har hälsat på igen, men ingen slempropp eller något mer. Detta ständiga lurande gör att jag tröttnar ännu mer på väntan. Men jag får väl stå ut, har ju liksom inget val.

De är så himla mycket jag ser fram emot just nu. Framförallt att få möta denna lilla varelse som har skapats inuti mig, men de är otroligt mycket annat jag saknar också. Som att jogga, äta mögelost!! Färga håret, jag längtar otroligt mycket efter min frisörtid i februari!! Jag har undvikit att färga håret under hela graviditeten, vilket jag är stolt över. Jag har färgat mitt hår flitigt sen jag gick i 2-3:an på lågstadiet (jag vet att de är tidigt, men då skulle man se ut som Geri i Spice Girls). Nu tycker jag det ser hemskt ut. Men eftersom de inte finns en enda vetenskaplig forskning på om barnet kan ta skada så vill jag inte kleta kemikalier på mig. Såg dessutom på tv när de utförde tester på djur som var gravida och de födde fram missbildade ungar. Inte för att de verkar vara samma risk på människor. Men jag tycker de är bra att jag har låtit bli. Duktigt Frida.
Sen längtar jag ju givetvis att få tillbaka min gamla kropp (om jag nu lyckas med det!). Men att åtminstone inte gå omkring och se ut som barbapappa. Jag längtar att få kunna gå i normalt tempo utan att bli andfådd eller få sammandragningar. Jag ska gå racersnabba barnvagnspromenader i vår, jag ska njuta av att få håll och kunna gå snabbt! Tror ändå det är nyttigt att få uppleva en graviditet, för de är hemskt mycket man bara tar för givet i sin vardag, som man nu märker hur mycket man uppskattar! Som en simpel grej att kunna gå i trappor.

Ge mig en bit mögelost, mitt barn, en midja och lite hårfärg, då är jag världen nöjdaste Frida!

3 månader

2012-01-03T20:33:00.001+01:00

De har nu gått drygt 3 månader sedan jag tog bort mitt Facebook konto. Om inte mer. Jag är nöjd. Jag har fått ett liv. Ett liv utan statusar och folks uppdateringar. Jag har mer fokus på mitt liv. Jag har lovat att komma tillbaka, men hela tiden skjuter jag fram det. Först sa jag att va tillbaka vid november, sen jul och sen januari på det nya året. Nu är jag inte alls sugen på att logga in där en enda gång till i mitt liv. Facebook är enligt mig bara för mycket, det räcker med att jag bloggar. Så jag håller mig nog till bloggvärlden ett tag till. Vem vet, kanske ses på Facebook i sommar? Nästa jul? Inte än i alla fall.

Dokumentärfilm

2012-01-03T15:20:00.006+01:00

Jag och Adam tycker om att titta på dokumentärer. Idag tittade vi på dokumentärfilmen "Året var 1962". Underhållande. Man fick se hur sexualkunskap kunde gå till i skolorna, vilket inte var omtalat på den tiden. Haha. Sedan visade de även detta aprilskämt!! Haha. Jag skrattar än. Undrar verkligen hur många som gick på detta och klädde sina burkar med nylonstrumpor. Nu är ju all min släkt som levde på den tiden död, vilket är synd. Hade verkligen velat frågat min morfar om han klädde sin tv-apparat med damstrumpor ;) Otroligt kul att folk blev arga och tyckte att svensk television var skyldiga dom pengar för strumporna! Haha. Ja, så vår eftermiddag har ägnats åt dokumentärfilm bland annat.

Ska nog lägga mig i soffan och titta på någon till dokumentär. Kan inte få nog av dom. Man lär sig så mycket av en del dokumentärer, jag gillar att lära mig och få nya kunskaper. De klär mig.

Epidural

2012-01-03T10:47:00.000+01:00

De här med smärtlindring kretsar ständigt i mitt huvud. Jag är så himla kluven. De jag egentligen är kluven inför är epidural (EDA), ryggmärgsbedövning, har hört allt för många skräckhistorier om den. Vänner som blivit bortdomnade i benen i dagar efter, som inte känt av när krystvärkarna upphört och då spruckit hela vägen. Men som sagt, man ska inte jämföra med andras förlossningar och ta efter andras tips och råd, för ingen förlossning är ju den andra lik. De flesta pratar till exempel gott om lustgas medan min mamma spydde som fasen av den så hon födde både mig och min bror utan smärtlindring. Så därför vet man ju inte hur denna ryggbedövning kan påverka min kropp. Har pratat med min barnmorska om de flera gånger, sist så skrev vi ju ihop min sammanfattning och hur jag vill att min förlossning ska gå till. Då nämnde jag bara att jag är öppen för förslag av EDA. Vilket jag knappt vet om jag egentligen är?

Det finns allt för många nackdelar med denna smärtlindring för att jag skulle känna mig trygg med den. Förlossningen blir oftast längre, utdrivningsskedet förlängs, och vem vill ha en lång förlossning?
De är en större risk att de blir en instrumental förlossning, de vill säga att man får ta ut barnet med sugklocka eller tång, vilket jag har haft lite skräck inför, har vänner som delat för detaljerade historier om det där. EDA kan göra att man får frossa och feber, vilket inte är så jätte farligt egentligen, kan man kanske stå ut med. De påverkar värkarbetet så man får alltid hormondropp som påskyndar värkarna. Inte hela världen, men kan inte vara så roligt att ha slangar till sin kropp överallt.
De finns en risk att du inte kan tömma urinblåsan som vanligt, alltså kan de få sätta kateter på dig, jag som jobbat i vården och handskas med de där med kateter är inte så sugen på att få en själv! Jag har till och med hört från barnmorskor att den morfinliknande vätskan i EDA kan påverka barnets andning och göra barnet väldigt slött, men den risken var liten, men den finns ju fortfarande!!

Som sagt jag är hur kluven som helst. Finns allt för många nackdelar. Vad är då fördelarna? Att man blir bedövad? Många barnmorskor ler och säger "men tänk va skönt och få en paus och äta och sova lite mitt i all smärta". Men de lockar inte mig. Vill man inte hellre klämma ut sin unge!? Dessutom är jag extremt nålrädd, fjantigt rädd. Hur ska jag då acceptera att de ska gå in med en slang i ryggen på mig, en slang som ska sitta där under hela förlossningen och pumpa ut bedövning titt som tätt...

Men vad vet jag. Jag har liksom fött noll barn. Jag har bara lyssnat på alla andra, kanske lyssnat lite för mycket. Men nu ber jag än en gång om upplevelser. Är de någon av er som har erfarenhet av denna epidural. Vad tyckte ni om den? Ni som inte har upplevt den, vad tog ni till för smärtlindring?

Än så länge är jag helt klart hjärntvättad från mina profylaxkurser att andningen ska hjälpa mig åtminstone till mitten av de aktiva öpningsskedet, sen kan jag ta till lustgas. Eftersom jag var ett barn med tandläkarskräck så är jag uppväxt med lustgas, så jag vet att jag inte är någon av dom som blir illamående av det. Däremot snurrig. Men allt handlar nog bara om teknik.

Koppla av

2012-01-02T18:53:00.001+01:00

Jag har hållt igång sen jag skrev sist. Kan verkligen inte koppla av. Eftersom babykläderna mamma skickade inte är tvättade och jag har ett gäng till med kläder till lillan som inte hunnit med att tvättas (eftersom de hela tiden kommer nya till samlingen!). Så jag har kört igång och tvättat lillans kläder, är nog 7:e maskinen jag kör åt henne! HAHA! Tänkte passa på att ta med hennes sängkläder, men ingen idé, känns lite för tidigt att bädda rent där, kan ju dröja till det blir aktuellt för användning av sängen. Adam tycker vi ska vänta med de till hon är ute. Så jag lyssnar på honom. Jag har även underhållit mig med att vika en hel del tvätt och så lagat mat. Allt detta håll-i-gång idag har gjort att förvärkarna har kommit och hälsat på igen! Jag som vart utan dom i två-tre dagar.

Nu ska jag sätta mig ner, koppla av, inte göra nått mer än att njuta av min dagliga dos av hallonbladte. Jag hoppas verkligen att de ger någon effekt. Om inte annat så är de ju gott att bara dricka. Min allra första kopp tyckte jag smakade skumt. Nu tycker jag att de är gott! Så nu ska jag njuta av denna lilla "häxbryggd" och en bit av min goda sockerkaka!

Present från "mormor"

2012-01-02T16:06:00.005+01:00

Min mamma är bra på att skämma bort mig, men nu har hon hittat en ny favorit att skämma bort, lillan i magen. Den blivande mormorn skickar ofta upp presenter på posten. Idag kom det ett STORT paket, som jag till och med fick hämta ut på posten. Inuti har hon nämnt att hon har hittat "lite" på rean till Juni. Jag tycker att ordet LITE borde vara markerat. Vi pratar om en halvgarderob. Jisses, och än är inte lillan född än. Alla kläderna är från NameIt, älskar de kläderna (fast jag inte har provat de live på en bebis än!? haha). Givetvis fick "mamman" och "pappan" också varsin present, trisslotter. Hoppas vi på storvinst! Tack kära mamma, svärmor och mormor! ♥
Här är paketets innehåll från mormor Karin.
1 vykort + Triss
3 jumpsuit
2 body
2 byxa
1 kofta

Noll energi

2012-01-02T15:42:00.002+01:00

Trots att jag klev upp så sent som kl 11 imorse så har denna dagen tagit på alla mina krafter. Varför jag fick för mig att röja hela hemmet på en enda dag vet jag inte. Är väl modersinsikterna som kommer nu, jag vill väl bygga färdigt boet. Och boet är så gott som överdrivet klart. Men jag är inte klar, har vart redo till hundra hela tiden. Men nu hoppas jag verkligen att bebis lugnar sig. För jag har noll energi till att föda barn just nu. Direkt efter uppstigning idag så bäddas de rent i sängar, tvätta två maskiner tvätt, städa toaletten, skura badkarl, damma, dammsög, skura.. ja, jag har till och med skurat och skrubbat under diskhon, där såg de hemskt ut efter alla sopor och annat som gjort sina spår där. Så nu är det fint, ÖVERALLT. Men jag minns något om att jag skulle ha ett nyårslöfte om att jag inte skulle vara lika pedant detta år som tidigare, att jag skulle tänka på mig själv och vila istället. De nyårslöftet var visst ett undantag idag.

Lillan är nu så stor att hon inte längre får plats på iPaden.
Så snälla rara Juni, vänta med att komma ut.
Mamma har ingen kraft att trycka ut en sån stor bebis, inte nu.

Uppskjuten vardag

2012-01-02T08:50:00.001+01:00

Vaknar av att Adam grejar. Han är väl förmodligen på väg till jobbet tänker jag, fel. In till sovrummet kommer min käraste i morgonrocken och ler. Han har tagit ledigt ända till onsdag! Blev jätte lycklig. Nu ska vi krypa ner i sängen och slumra om ihop. Sen kan vi städa tillsammans, slipper jag göra de själv som planerat. Allt är så mycket roligare tillsammans. ♥

BF-lista

2012-01-01T22:40:00.004+01:00

Zandra - 3 januari, 3300 gram, 48 cm.
Adam (barnafader) - 7 januari, 3000 gram, 49 cm.
Petra - 9 januari, 3500 gram, 50 cm.
Emelie L - 9 januari, 3100 gram, 49 cm.
Sanna - 10 januari, 3600 gram, 51 cm.
Svärmors partner - 11 januari, 2900 gram, 51,5 cm.
Johanna (faster) - 12 januari, 3400 gram, 50 cm.
Frida - 14 januari, 3745 gram, 51 cm.
Min moster - 14 januari, 3200 fram, 47 cm.
Natalie - 14 januari, 3150 gram, 50 cm.
Svärmor (farmor) - 14 januari, 3260 gram, 51 cm.
Frida (moder) - 15 januari, 3100 gram, 49 cm.
Emil (morbror) - 15 januari, 3400 gram, 54 cm.
Hetta - 16 januari, 3750 gram, 51 cm.
Adams mormor (gammelfarmor) - 16 januari, 3480 gram, 51 cm.
Mamma (mormor) - 17 januari, 3420 gram, 49 cm.
Miriam - 17 januari, 3350 gram, 49 cm.
Anna - 17 januari, 3600 gram, 51 cm.
Alfvan - 18 januari, 3650 gram, 51 cm.
Pappa (morfar) - 19 januari, 4100 gram, 52 cm.
Malin - 19 januari, 3200 gram, 51 cm.
Fanny - 19 januari, 3129 gram, 50 cm.
BF enligt Ultraljud - 21 januari
Svärfar (farfar) - 23 januari, 3947 gram, 52 cm.
Emelie - 23 januari, 3445 gram, 51 cm.
Marit - 23 januari, 3847 gram, 50 cm.
Hanna - 24 januari, 3685 gram, 51 cm.
Helen - 27 januari, 3450 gram, 50 cm.

dagens underhållning

2012-01-01T16:17:00.001+01:00

Idag har vi underhållit oss med den gamla filmen Trollkarlen från Oz, tycker den är mysig. Den är dessutom jävligt snyggt gjord för att vara från 1939! Jag och Adam är deckade i varsin soffa. Man kan tro vi är bakfulla, fast de är omöjligt. Men vi somnade inte förrän kl 04 igår, blev en lång nyår för oss, även om vi bara myste. Tur de bara är nyår en gång om året. Imorgon börjar vardagen, Adam börjar jobba och jag har fortsatt jullov. Men de blir nog att hälsa på sängen i tid idag ändå, vill inte komma in i någon dålig vana och bli nattuggla. Inte läge för det nu.

Gissa BF !

2012-01-01T02:20:00.002+01:00

Jag får väl göra som alla andra gravida bloggare. Slå till med en bf-lista. Då är de bara för er att gissa när lillan tittar ut och hur stor hon kommer vara. Snälla, våga gissa, är roligare om listan blir lång!
Idag är det 20 dagar kvar till vårt BF enligt UL, som är den 21 januari 2012. När vi var i vecka 29, det vill säga sjunde månaden, fick vi en uppskattning på att hon då skulle väga 1300 gram. Jag har haft oregelbundna förvärkar i drygt en månad, ett kraftigt tryck nedåt blygdbenet. Lillan har vart fixerad sedan vecka 32 och oruckbar sedan vecka 36. Så här ser vår kurva ut än så länge om ni vill få det lite lättare att gissa vikt och längd. ;)

Föräldrar
Jag föddes 6 dagar innan BF, 2150 gram och 50 cm.
Adam föddes 4 veckor efter BF, 3400 gram och 51 cm.

Så vilken dag tror ni kommer bli våran Junis födelsedag? Varsågod att börja gissa!!
Jag själv tror den 15:e januari, 3100 gram och 49 cm.
Adam tror den 7:e januari, 3000 gram och 49 cm.

Ett hav av fyrverkerier

2012-01-01T02:11:00.003+01:00

YouTube Video

Jag är lika imponerad och tagen av årets tolvslag som förra året! Det smäller som de vore världskrig här! Då bor vi ändå ca en mil från centrala Stockholm, undrar hur mycket de smäller där då? De första raketerna börja runt kl 20 (även igår kväll) sen har de hållit igång på himlen, än kan man både se och höra, fast klockan är över två. Mysigt. Jag är bara lite ovan än. Tidigare år har jag vart glad om jag lyckats se tio i rad typ ;) haha! Vår nyårsafton har vart mysig! Ätit gott, spelat kort, pussats och fnissat. Ni kan se ett hav av foton från vår kväll här nedan. Hoppas ni haft en trevlig afton ni också :)

Nyår 2011

2012-01-01T01:55:00.001+01:00

Nyårspingla

2011-12-31T18:54:00.000+01:00

Vadå överdrivet med ego bilder? Haha. Det bjuder jag på. De är ju inte varje dag man är nyårs pyntad. Känner mig riktigt sockersöt i min bakelseklänning från BikBok. Men den enda jag ska vara söt för ikväll är min Adam. Vi ska ha en lugn nyår. Tre-rätters står på menyn, hummer, oxfilé och ugnsgratinerade päronhalvor. Inte så dålig meny. Jag är jätte lycklig idag. Mest lycklig för att jag endast haft två förvärkar och att vi inte kommer få någon decemberbebis, de är nästintill omöjligt. Om man tittar på vad klockan är nu och med tanke på hur länge en förstföderska brukar ha sitt öppningsskede, YES! Så vi får ett januaribarn eller februaribarn, vilket är välkommet! Barnet hade givetvis vart välkommet nu också. Men tror lillan kommer uppskatta sin födelsedag mer i början på året än sista dagen på året.

Just nu står mannen och fixar hela nyårsmenyn, medan jag bloggar. Haha, livet är bra orättvist! ;) Idag är det ju som sagt årets sista dag. Så idag firar vi det som har vart och ser på det vi har framför oss! Mitt 2011 har vart annorlunda, kanske beror på att jag vart gravid nästintill hela året känns det som. Jag har vart och båtluffat i Grekland, hela fyra öar besökte jag. Jag har besökt Skansen för första gången i mitt liv. Jag har fått en ring på mitt finger som visar min kärlek till Adam. Jag har vart på konserter och teaterföreställningar. Jag har vart på ett tjugotal biobesök. Jag har börjat köra bil i Stockholm detta år. Så mitt år har vart relativt bra. Men jag hoppas givetvis på att de kommande året blir ännu bättre, och som blivande mamma är jag säker på att de kommer bli ett toppen år, då de både kommer innehålla min dotters födelse och bröllop! 2012 är mycket välkommet!!

GOTT NYTT ÅR!

Nyårsshopping - Villervalla

2011-12-31T11:55:00.002+01:00

Passade på att handla på rean hos Villervalla. Eftersom lillan redan har gott om kläder (känns det som nu, men man vet ju aldrig sen) så beställde jag hem i stl 68, kan alltså lilla Juni använda detta i sommar, kanske till och med höst, beror ju på hur fort hon växer. Har läst någonstans att pojkar växer fortare än flickor. Om de verkligen kan stämma vet jag inte? Låter inte logiskt.

På barntotal.se har de tabeller över barns storlekar och ålder, ganska smidigt om man ska köpa presenter till någon annans unge. Eller så är det smidigt för oss nyblivna/blivande föräldrar helt enkelt. Tidigare hade jag noll koll på vilken stl en bebis ungefär har i vilken månad och vilken skostorlek. Det är tur de mesta finns på nätet.